Aftonbladet – 12 april 1851, sida 1

nn EEE nat synligt mål, än det att försvåra och stänga vägen för andra bättre, som fjeska kriog thronen såsom myggdansar i solskenet, och beteckna icke sällan nederbörd; ty såsom trollsländornas lek i sftonrodnaden af en vacker dag vanligen bebådar rusk, så förekomma ock dessa skymningsmonader talrikast i en på det redbara utpumpad tid, då lyx och nöjesjuka, flård och ytlighet förmörkat menniskornas förstånd och kylt deras hjertan. Min omgifning var en sådan stim af pygmeer, men som efter vanligheten tillika, hvilket oftast är fallet, egde en titansk inbilskhet rörande egna företräden. Jag vaggades således fram och åter på de små sqvalpböjjorna i den inskränkta hamn, der deras speljakier lågo för ankar, och min farkost pröfvade aldrig det väldiga hafvet utanföre. Hvad under då, ai jeg med mitt miniatur-sjökort i hand styrde orätt kurs när jag slutligen lopp ut. Jag hade småningom vant mig ail så en del saker från cn helt annan sida än förut. Jag hade i alimänhet förvärfvat. andra vanor, om icke ett annat sinnelag, och jag mätte stundom det stora med dv ärgmått och iklädde det lilla jältebamn. Som du vet är vanan andra naturer, och min ursprungliga hade jag bögsatt och lagt ett kummel af lättsinne och därskap deröfver. Detia var den mossa, som grodde öfver blomlandet i min själ. Men denna mossa liknade hafsgräset, som betäcker blott ytan af hafvet och som genom små lufibiåsor håller sig uppe, uian ait hafva rotfäst sig på boitnen. Under sådana omständigheter gjorde jag Adelaides bekantskap. Hon var en fin och snderik natur, alltför fin för denna hårda verid; en Sensitiva, flyttad från djupet af söderos urskogar till nordens kala klippor. Blyg och skön darrade bon och tillslöt sig då man blott gick henne förbi; iättrörd och värnlös skalf hon vid ruinsta flägt. Hon lefde och andades i en verld för sig, och kunde icke fiona sig riktigt i denna; likväl var hennes inre bf y:terligen verksamt, det knoppades och slog ut i beständigt nya blommor och tycktes aldrig tröttna; Lonåt litet, hennes slummer var-kort och uppfylld af skiftande drömmar. En lifvande, varm flägt omgöt detta ljufva väsen och en magnetisk dragningskraft utg.ek med strålen från hennes öga, afspeglade sig i hennes löjen och förrådde den rikedora 2f