Aftonbladet – 12 april 1851, sida 1

dra platser TVILTINGBRODREN.? (Här voro några to 8 blad, derefter förekommo dessa rader (efter O : s er Otway:) skes jag vandrar vilsen och alHivar är jag... mig tyv Sa drig mer skall finna hvila. ju 0 0, KR Biskölle, hör de a då beslutat att straffa min kärl : Hvarlör vänder du dig ifrån mig?. 38 är så ensam... mig tyckes att jag står på en öde stra Od; jag suckar till vindarne och klagar med hafvet... ett segel flyger fjerren... der, der är min själs dyrbaraste sk Yt ombord, .. vill du icke vända åter? O, kunde jag p.!oti se dina ögon!.. jag visste då allt;.. ty kärleken är mårod i dem ... de tindra... de brinna... de stråla mot mig... : vill du icke tala?.. om vi måste skiljas för evigt, så gif 18 blott ett ord, ett ömt att tänka på och fröjdas åt i den I stund mitt hjerta brister, — — — — — — — Så öfverflödade hvarje blad i denna lilla svarta bok, som hon kallade sitt hjerta, af de qval som en ädel och storartad känsla pröfvar då den finner sig sviken och förrådd. Denna fullbet, kraft och rikhet i känslan vill man gern2?, i vår prosaiska tid, kalla svärmeri. och öfverspändhet. Det är emedlertid väl att den finnes till, och att qvicksilfret i kärlekens barometer någongång förmår höja sig öfver jumhetens punkt. Det är först i en dylik varm icmcperatur som lifvets rikaste och skönaste blommor kunna sjå tt i sin fulla fägring och roWästa-sig; icke blott för tiden utan ock för evigheten. kKvad Stuart erfor då han i nattens stillhet vid det blek: lampskenet i sitt ensliga rum studerade dessa minnen, det fiune vi af följande bref från honom til hans ungdomsvän i B. Dyre broder! Enligt vår öfverenskommelse i B., vid en af de dystraste stunder i mitt lif, vid min tvillingbroders dödsläger, vill jag nu underrätta dig om mina öden, sedan jag kom till mitt fädernesland. Detta mitt bref har dröjt länge, men då du läst det, skäll du ej undra deröfver. ) Se A. B. Ja 79, 80 och 82—84,