Aftonbladet – 11 april 1851, sida 1

ÅAlarmisterna i Frankrike. Posttidningen uppräknade för ett par dagar sedan icke mindre än 13 olika orter i Franukrike, (nemligen Montpellier, Grenoble, N:mes, Marseille, Ledignan, Chablis, Fleury, Chassy, Saint-Maurice, La Roche, Saint-Amard, Puis;ergnier, Capestang, Nissan och slutligen Paris, rvarest socialistdemonstrationer skulle hafva örekommit under sednare hälften af Mars månad. Posttidningen, som ej begär något bätre än att vara ett andefattigt echo af utlanlets ensidigaste reaktionsorganer, tillägger hotande utdrag ur de Bonapartistiska tidninsarne, hvilka i förbigående sagdt, enligt hvad let redan antyddes i A. B:s J4 79, söka utifva inflytande på opinionen genom att skrämna upp folket och sedan visa det räddningens amn — en förlängning af den store Louis Bonapartes presidentskap! Det är isynnerhet Constilutionnel och Pays, som i detta afseende ipphäft sig till sitt lands orakler. Den halfofficiella Patrie och en ministeriel korresponlent i Independance Belge, som för tilifället ära vara Posttidningens källor, följa exemplet ;å godt de kunna och yttra bland amnat: Från Limoges till Toulon liggerr ex enda pred fåra af krut; det är blott svattvelstickan om fattas — och hela södra Frankirike skall plittras af en dubbel explosion, podlitisk och eligiös. . . Värfningarne, hemlighetsmakeriet,, sammansomsterna, utdelningarne af ord och lösen — sldrig såg och hörde man dem lifligare, rastösare än nu. Marats lärjungar, aldrig hörde nan dem så öppenhjertiga... 0. s. V. Aftonbladet bar redan några gånger (jfr t. ex. M 79, M 80, M 83) dels genom utdrag ur korrespondenser och iidningar, dels genom egna artiklar, sökt visa halten af dessa och dylika deklamationer och framför allt vederlägga det påståendet att något utbrott från republikens anhängare för närvarande skulle vara i fråga, helst de, enligt hvad man af dearas organer kan sluta, endast önska att få behålla sitt närvarande statsskick i freed. Så yttrar t. ex. Republique, en af vensstra sidans skarpaste organer: Låtom icke uppror och emöter gifva reakionens bjeltar tillfälle att bedraga landet i afseende på deras sanna karakter och att uppträda under sken af laglighetens, lugnets och len allmänna fredens försvarare. Om utmaningar låta höra sig för att framkalla en sådan anledning och om illslugheten förenar sig dermed för att söka åstadkomma en missgynnande opinion mot den repubiikanska konstitutionen och genom partiernas larnn överrösta nationens lagligt uttryckta önsknimgar, må demokraterna endast med förakt bessvara utmaningen och ränkerna; må de lemma stämplingarne ostörda och obemärkta, och dessa skola oundvikligen falla i löjets och skammens afgrund.n Dessa och öfriga städse förekommande yttranden af samma syftning i de republikanska tidningarne kunna utan tvifvel rättfärdiga det påståendet, att om en katastrof skulle uppenbara sig i Frankrike inom medlet af nästa år, så är det åtminstone icke värdt att republikens och folksuveränitetens fiender gifva folken och republiken skulden lör en olycka, som just reaktionens bjeltar göra allt sitt till för att framkalla. — För att ytterligare belysa situationea torde det icke vara wlämpligt att här anföra hvad den moderata tidmingen Siecle yttrar i en artikel: Alarmisterna,, siger den, fortsätta med sitt irbete. Hvarje dag inregistreras de förfärligaste nyheter; då de icke lyckats göra sig sjelfva ruktade, försöka de att uppväcka fruktan för våldsamheter från ett annat parti: allt, endast ör att öfvertyga folket, att Elysöe är en asyl, utt der finnes räddningen; att pprorogationen förlängningen af presidenten L. Bonapartes emvetstid) är ett palladium mot alla revolutionära passioser och att man bör gå för långt i konservativa åtgärder för att undvika och göra sig al med personer, som icke vilja gå nog långt i denna rigtning. Tre personer i Douay, som sikte gräl med ea pastejbagaregargon, ropade: Ned med de rikels Här se alarmisterna början till skräckregeringen.