Aftonbladet – 11 april 1851, sida 1

Ditt var mitt bjorta — du det ej förstod! Det brast uti din hand .... Stuart iakttog tystnad; han hvilade båda armarna mot ryggstödet af en stol, som stod framför homom, och hans blickar voro fästade på Adelaide med ett nästan bedjande uttryck. Hennes ögon hvilade äfven på bonmom, men med ett uttryck som ej står till att beskrilva. Det tycktes nästan som hon ännu, under inflytelsen af en Nflig dröm, tilltalade någon kär person med dessa förebrående ord. Men hon tystnade tvärt, och syntes sedermera ej ge akt på hvad som tilldrog sig omkring henne. Han vakade hbela natten hos henne, oaktadt hon förvägrade honom det. Man hade på hennes begäran fört henne till hennes egen sofkammare, emedan hon iccke trifdes annorstädes. Mot rimorgoren föll hon i em stilla sömn. Stuart, som hittills haft ögonen fästade på bennes ansigte och sökt läsa hennes minsta önskningar, steg sakta upp och såg sig omkring i denna helgedom, der han nu för första gången befann sig, studerande uppmärksamt sin patients sinnelag i de föremål, hvaraf hon bär var omgifven och hvilka hona troligen valt och ordnat efter ezen smak. Det var ett högt, dystert och ödsligt rum. En bokhylla upptog ena väggen, ett piano den andra och e hvilsoffa den tredje; den fjerde måtte hafva ansetts möblerad tillräckligt medelst kakelugnen, dörren och en dragkista. Fönstren voro stora och hvälfda, och några få bleka krukvexter blickade trånande ur deras mörka fördjupningar; allt hade någonting kallt och öde, såsom om en död nyss bortförtz derifrån. Stuarts stora, mörka ögon spanade upijpmärksamt om-. kring sig, betraktande hvarj2 vrå af detta ensliga rum; han drog djupt efter andan. Det var som vilke han med-sina varma blickar, sina fulla andedr2g, sin rika lifskraft fylla och upplifva tomheten och ödsligheten, samt gifva en gladare ton åt föremålen derinne. Hastigt vände han sig om; det föreföll honom som om någon ropat honom. Lorenzo, sade Adelaide med slutna ögon, i denna hviskande ton, som man ofta i drömmen antar: se här en nyckel ... i chatullet derborta finner du mitt bjerta ... tag det, du försmådde det en gång ... tag det nu ... du