Aftonbladet – 11 april 1851, sida 1

Vill ni då dö, hbårdsinnta? tillade han då bon förblef stum. Ja!s sade hon med en röst och blick, som om man frågat: vill du hafva himlen? Nej!s ropade Stuart nästan inrgestfullt... och Lorenzol...n Lorenzon, eftersade Adelaide liksom eftertänksart, och tillade derpå med vild smärta: han är död!... ban har länge, länge varit död för miglo Tala ...n sade åter Stuart med en röst, hvari en verld af ömhet lågade, talia om honom med mig, hans tvillingbror I Hans bror? sade Adelaide, liksom öfvervägande; ,ja — det är sannt, han hade en tvillingbror — då har han väl förtrott er bur han öfvergaf — hur han förrådde ett stackars qvinnohjerta, som älskade honom framför allt annat på jorden! Det var min broder Lorenzo,, sade Stuart mied en onaturlig klanglöshet i den annars så fylliga rösten, under det hans bleka läppar hårdt sammanpressades. Tio långa år hafva skridit bort — en evighet af qval och saknad — tio år stal ban från mitt lif, från min ungdom — tio de bista åren — mot dessa gaf han mig intet igen — intet? hvad säger jag? han gaf mig mer än 10 bittra sorge-år!s Fortfar! — det var min broder Lorenzol Har ni någonsin älskat — vet ni hur det känns att bli bedragen?... Har ni legat på knä framför en älskad qvinna och läst ert lifs lycka i hennes ögon? ... Lade ni oenunes hard på ert bjerta då det stormade der och kände iugnet återkomma? ... Bed ni vid hennes sida morgon och alton, om fromhet i lifvet och sa!ighet i döden? ... Följde sra tankar hennes, ständigt dag och na:t och såsom englar buro dem till deras mål?... Var hennes bild din för sta ni såg om morgonen, och den sista hvilken eåra ögor shådade innan de slöto sig om aftonen, och som följde er i nattens drömmar? , Adelaide!s hviskade Stuart med bruten röst. Jag har legat på mina knän framför en älskad man och bjudit honom mitt bela hjerta, och fått boit köld och hån till svar... ingen öm hand lades på mitt bröst