Aftonbladet – 10 april 1851, sida 3

DHDENKOUISKOWets memorla!, med anlednipg al äter remiss å betänkandet J4 12, angående bankovinsten lades till handlingarne under vidhållande af ståndet förut fattade berlut om utbetalande af 500,000 rd af denna vinst. Utskottsbetänkanden. Lagulskottet har i memorial JM 15 tillkänna gifvit Borgareståndet, som återremitterat ut skottets betänkande JV 11, ang. lag om flytt Toing i och ur hus på landet, att det af tr Istånd blifvit bifallet. I betänkandet MM 16 har utskottet tillstyrk Rikets Ständer att för deras del fatta följand beslut, nemligen: det skola 4 och och 2 momenterne i 9 af 2) kapitlet rättegångsbalken, sådana de lyda i kongl förordningen den 48 April 1849, erhålla följand förändrade lydelse: I de saker, som, genom laga vad, gå till Svea hof rätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, West manland, Nerike och Gestrikland ingifve kärandet sin inlaga, innan klockan tolf på den fyrationde da gen, den oräknad då häradsrättens dom föll, elle; hafve sitt vad förlorat; från häradsrätt i Kopparberg: län, Wermland. Helsingland, Jemtland, Herjedalen Medelpad och Ångermanland på den sextionde dagen I betänkande JM 17, i anledning af väckt motion angående meddelande af särskilda föJreskrifter för behandlingen af besvärsmål, som från Gottland fullföljas i bofrätt, har utskottet afgifvit följande förslag till författning: Då hofrä!t anser nödigt att till förklaring utställa dit inkomne besvär öfver beslut, som blifvit meddeladt af domstol eller Konungens befallningshafvande på Gottland, i mål af den beskafferhet, att kommunikationsåtgärden, jemlikt lag och författningar, skall genom den klagandes försorg verkställas, har hofrätten, derest klaganden derom i besvären framställt begäran, öfversända besvärshandlingarne jemte hofrättens kommunikationsresolution till Konupngens befallningshafvande i nämnde län, som derom genast å landskansliet utfärdar anslag med dag och åratal, då sådant sker, och derom gör anteckning å besvären. Desamma tillika med kommunikationsresolutionen skola derefter, emot å anslaget tecknadt qvitto, af klaganden uttsgas för verkställighet af föreskrifne kommunikationen, hvarom beviset, inom den af hofrätten föreskrifne, från anslagsdagen räknade tid, må till Konungens befallnivgshafvande inlemnas. Förklaranden vare likaledes berättigad att till Konungens befallningshafvande inlemna sin förklariog jemte handlingarne, likväl inom hälften a! den tid som för förklaringens ingifvande i hofrätten är vorden bestämd, på sätt, enligt kongl. brefvet den 8 December 1748, bör ske då parter, för bevarande af fatalier i lagvadda och besvärsmål, der underrätt på Gottland dömt, å Wisby landskansli deras inlagor aflemna. Sedan den tid förflutit, hvarinom vederbörande egt att till Konungens befallningshafvande inlemna dels bevis öfver verkställd kommunikation och dels förklaring, har Konungens befallningsbafvande att skyndsamt till hofrätten insända så väl det om besvären utfärdade anslag med deri tecknade qvitto, som nyssnämnde bevis jemte för klaringen och öfrige till målet hörande handlingar, hvilka blifvit till Konungens befallningshafvande ingifoe. Underlåter den klagande att, efter verkstäldt anslag, uttaga besvären inom den tid, som för verkställighet af kommunikationen varit föreskrifven, åligge Konungens befallningsbafvande att genast efter det denna tid förbi är, till hofrätten återsända besvärshandlingarne jemte utfärdade anslaget med derå gjord anteckning angående förhållandet. Hos Konungens befallningshafvande skola dock parterne erlägga nödiga postpenningar för öfversändändet af de för dylikt ändamål dit inlemnade bandlingar.s Deremot afstyrkes ett annat förslag, att hofrätts beslut i alla mål af brottmålsegenskap, som angå på Gottland boende personer, skola öfversändas till Konungens befallningshafvande derstädes för att kungöras parterne. I betänkande M 18 har utskottet tillstyrkt utfärdandet af en författning, så lydande: I likhet med hvad genom 4 9 kap. Utsökningsbalken, 2 2 ksp. samma balk, sådan den Jyder I kongl. förordningen den 29 November 1823, samt tongl. förordningen den 48 nästpåföljde December redan blifvit stadgadt i afseende på verkställighet af Konungens befallningshafvandes utslag i skuldfoririogsmål, der saken ej går öfver trehundra daler eller der gäldenären hos Konungens befallningshafvande uteblifvit eller utan allt jäf eller invändning skulden erkänt; varder förordnadt, att utmätning å Konurgens befallningshafvandes utslag äfven i öfrige mål må, utan hinder af deremot anförde besvär, geoast följa, med rättighet för den sökande att det utmätta godset, emot full borgen, lyfta. I M 19 tillstyrkes likaså utfårdandet af en författning, hvarigenom skulle stadgas, atv: Då utmätning verkställes för skuld, som blifvit af exekutor eller dorastol, antingen tredskovis eller efter gäldenärens erkännande, till betalning fastställd, itgör den omständighet att den dömde emot besluet vädjat eller deröfver anfört besvär, icke hinder ör det utmätta godsets försäljning, derest fordringsgaren det yrkar samt ställer borgen för så väl återväring af hvad ban lyfter som för skadestånd. Hiremot hafva grefve E. Sparre och riksdagsullmäktige Ola Mårsson, A. W. Uhr och Eric Malmin, anfört motiverade reservationer, och ar Carleson i grefve Sparres reservation instämt. 2 —— ( Insändt.)