Aftonbladet – 10 april 1851, sida 2

r Sträfvandet att hålla staternas makt ijemnvigt. De fleste känna fabeln om apan, åt hvilke tvenne tvistande kattor uppdrog, att rättvis Ildela ett stycke ost. Den sluge skiljedomare -Ifann vid afvägandet, än det ena, än det andr ;joststycket för tungt, och afbet dervid efter hand, för att återställa jemnvigten, så mycke af de båda andelarna, att slutligen endast e par munsbitar återstodo, hvilka den illfundig skiljedomaren sjelf tog i anspråk, såsom ersät ning för sitt delningsbesvär. Icke mycket olikt detta förfarande, i omvänd förhållande, är staternas sträfvanden att bibe bålla sin ömsesidiga krigsoch sjömakt i jemn I vigt. En af sjömakterna, t. ex. Storbritannier Ibygger sig, under förevändning af skydd fö Isin handel, en oerhörd väktare, i form afett krigs ångfärtyg, samt gifver densamma det beteck nande namnet Styx, Bulldogn, o. s. v. Denn eldsprutande bulldogg blir emellertid icke lös släppt och hetsad till jagt efter sjöröfvare; e1 annan afsigt låg nemligen till grund för des uppbyggande. Den engelska marinministern anande något ondt, antyder vid sin framställ ning i parlamentet om behofvet af anslag, der franska sjömaktens hotande hållning och styrka samt uttalar till och med sin förmodan, at den brittiska handeln är hotad. Genast måst ett nytt krigsskepp byggas: och utrustas, och den nye bulldoggen löper sf stapeln, ilar ut Kanalen och visar morrande tänderna mo Frankrike. Detta land har likväl icke sofvit unde; tiden; det har kommit underfund med engel. ska ministerns afsigt och planer, ännu, innar kölen är rest till det nya skeppet. Franska ministern försummar icke, å sin sida, likaledes föreställa sin regering den hotande faran af et! förment anfall från England. I största brådska utrustas nu i Cherbourg ett nytt krigsskepp som i alla hänseenden kan mäta sig med det engelska, och den engelske bulldoggen har knappt visat sig i Kanalen, förr än äfven den franska låter se sig och besvarar hans morrande med ett retsamt skällande. Efter utrustandet af dessa tvenne skepp står likväl båda nationernas krigsstyrka i samma förhållande till hvarandra som förut; ja, faran af en öfverrumpling har till och med blifvit ännu större, och England har således, om möjligt, större orsak än förut att anskaffa en ny bulldogg. Detta sker derföre ofördröjligen. Samma scen gifves alltså da capo. Nästa år utlöper en ny ångfregatt, för att i sällskap med sina äldre kamrater bevaka de misstänkta franska sjöhundarne. Frankrike kan naturligtvis icke gifva England öfvervigten; det finner sig mer än någonsin hafva att frukta för sina kuster och sin handel, och till oundvikligt sjelfförsvar utrustas ännu ett nytt krigsskepp, om möjligt af större dimensioner och med flera kanoner än det förra. Båda staterna äro alltså i verksammaste täflingsifver att upprätthålla jemnvigten mellan hvarandras makt; men om de nu hålla jemna steg, och mångdubbla sin krigsoch sjömakt, så förändrar sig deras inbördes maktförhållanden likväl icke det ringaste, och deras säkerhet är ej större, in före början af den dåraktiga konkurrensen! Ken man då icke med rätta hoppas, att den stat, som först började denna förderfliga täflan, äfven skell blifva den första att gifva exempel af en klokare ekonomi; och att den förvandlar sin krigsflottas skepp till fredliga fartyg för utbyte af de serskilda ländernas öfverflödiga produktion, och till befordrande af kommunikationerna, genom postväsendets förbättrande åc. Euinv BURBITT. Englands och Frankrikes rustningar. Sedan tretton år tillbaka hafva de båda sta-.erna icke upphört att föröka sitt kustförsvar. Knappt har i Brest kölen blifvit rest till ett inieskepp, så genljuder äfven redan hammarens dån i Portsmoutb; knappt är smedjan i Cberbourg i verksamhet, förr än en gnista derfrån sprakar öfver till Portsmouth och der anäsder elden på härden. På detta sätt hafva kostnaderna för båda staternas mariner tilltagit 50 procent under fredstider. Jag protesterar mot ett sådant förfarande, för det första emelan det innefattar ettjoerhördt vansinne; tyser man saken rätt, så inses lätt, att då båda staerna i samma proportion föröka sina försvarsmedel, vinner hvarken den ena eller andra reatift i verklig kraft och styrka; den enda följlen af detta system är för hvarje stat en ren örlust, som motsvarar beloppet af de gjorda itgilterna. Men jag protesterar, för det andra, smot detta förfarande, emedan det innebär ett förskämdt hyckleri; ty under det de båda staerna äro ifrigt sysselsatta med krigsrustninsarna, underlåta ej de respektive kabinetten tt utbyta ömsesidiga vänskapsbetygelser och redsförsäkringar. RICHARD COBDEN. SVETTIS