Aftonbladet – 10 april 1851, sida 2

Tankar om krig. (Ur Eiibu Burritts skrift: Ett oliveblad för folket. ETT HAF AF MENNISKOBLOD. Blodet af de 14.000 millioner menniskor som omkommit i krig, skulle enligt en icke öfverdrifven beräkning fylla en sjö af 17 en gelska mil i omkrets och 10 fots djup. Hel verldens krigsflottor skulle deruti finna god utrymme. Krigets högsta onda. Kriget: ohyggligaste sida är dock icke at menniskor deruti slagtas och marteras, utar att detta sker af den grymma, orättfärdiga, för rädiska och mordiska menniskohanden. Detta ondas vidrigaste sida är således den moraliska. Kriget innefattar totalsumman af alla menskliga förbrytelser. Detta är dess framstående brännmärke. Under dess bsner samla sig våld, e!akhet, raseri, bediägeri, trolöshet, rof:ystnad, och alla möjliga lidelser. Om kriget blott kostade menniskolif, så vore det endast hälften så afskyvärdt, men dess natur är sådan, at! det förvandlar menniskan till ett rofdjar. Se der krigets ohyggligaste sida, att menniskan, skapad att vara sin nästas broder, blir dess dödliga fiende; att menniskan, hvars pligt de ärj att mildra nästans lidande, tvärtom gör till sitt studium och mål att sprida död, elände och förstörelse; att menniskan, hvars uppgift det är att mildra och läka de sår, som blifva menskligheten tillfogade genom naturens krafter, i stället utforskar och betjenar sig af naturens krafter, för att dermed kunna åstadkomma den fruktansvärdaste förstörelse bland sitt eget slägte. Dr Channing. Kriget i dess vidriga nakenhet. Detta blodiga yrke är omgifvet af en bedräglig och förvillande glans. Tag kort denna maskeradkostym, och odjuret framstår i all sin afskyvärdhet, söladt från hufvud till fötter af menniskoblod, med omättlig glupskhet kräfvande tusendetals offer, utan att lyssna till sörjande enkors och barns förtviflade klagan. Dessa fasans scener upplysas af blixtarna från de mördande eldgapen och de kreverande bomberna, samt från mordbrandsfacklan af brinnande städer. Se der den afgud som tillbedjes af krigets anhängare. Detta är den Moloch, på hvars altare menniskorna hafva nedlagt så många offer; icke djurhekatomber, nej! millioner af sina bröder! Se der det odjur, till uppmuntrande af hvars blodtörs!iga hunger skönheten slösat sitt ljulvaste leende, och den manliga äran silt högsta lof, ryktet sina skönaste lagrar! och hvars ohyggliga triumf, ehuru endast eguande sig för en afgrundsfest, blifvit af målare, bildhuggare, skalder och historieskrifvare krönt med en kranz3 af ryktets och ärans lagrar, ett pris som i alla tider utgjort en olycksbringande sporre till en för menskigheten vanärande täflan i blodiga bragder. Dr Payson.