Pierade han det i de kontinentala öfverhuse hvardagliga konststycket, som tros gifva ut föraren en aristokratisk pregel par excellence det att icke låtsa veta det minsta om de verlds kunniga demokratiska notabiliteterna, — knap past deras namn. Att Mazzini var en karl utgjorde följaktligen allt hvad hans herrlighe ville låta försttå att han visste om den man som i sjelfva werket tände den stora minar 1848; och hvadd tysken Ruge hette kunde har allsicke erinra :sig. Men, — torde någon i omvänd ordnin fråga på kontinenten — hbem är då lor Lyndhurst sjelf? Här i England har han gjor sig bekant, emedan han snart i en mansålde stympat eller alldeles afdagatagit de mest väl görande lagförslag t.ex. det om irländska kom munalordningen. Den reaktionära diplomatiei har med omtanka valt sitt verktyg. Försåt ligheten i hans herrlighets förklaring, attjlager emot utländninjgarne blott behöfde upplifvas men icke tillämpas, torde måhända ej böra tillräknas lord Lymdhurst sjelf, utan hans diplomatiska suflörer. Deremot är det sannolikt hans egen upptäckt att flyktingar icke, mot Europas statsrätt och folkrätt, må intrigera mot andra länders styrelser; ty hans sufflörer kunna svårligen hafva erinrat honom derom vid hågkomsten af grefvens af Chambord hof. läger helt nyligen i Coblenz och Wiesbaden, och den hyllning som der visades denne. I en af sina anmärkningar hade lord Lyndhurst utan fråga rätt: åtal inför domstol skulle här icke vara 1ädiigt. Antydningen att Cavaignac (vhandlingens man,) uppmanats att taga befälet öfver den stora främlingskaran i London denna sommar, skalle falla i de: löjliga, om den ej utgjorde ett kännetecken på dea outsägliga ångst, som griper reaktionen vid tankan på den sora verldsmarknaden. Man bör kanhända göra reaktionens förstånd den komplimangen att den härvid icke hyser någon fruktan för sjelfva Nyktingarne i London. Men så mycket mera bäfvar dena för de e farenhetsläror, som den konservative undersåten måste hemföra, efter omedelbart åskådainde af en fri samhällsordning och dess verkningar. Demokratien har ister kommit i den lyckliga ställningen att med korslagda armar blott åskåda det stora verldsskådespelet; antingen reaktionen låter under;åtarne resa till expositienen eller förbjuder let, så är verkan densamma; den arbetar i begge allen lika mycket för demokratien; interesse. ——r — RN RR