Aftonbladet – 10 april 1851, sida 1

TVILLINGBRODREN.? Soma, med baiten på skuldrin, var ingalunda bland de trögaj Bon ilade lätt och behagfull öfver gräsen, med glöd-.nde kind och flsddrande lock, och hennes klingande skratt lifvade alla. Siiva sväfvide som en liten elfva, skygg cch ridd, och vågade sig endast i korta slag kretsa fråt dufsl get, dit hon genast kilsde in wid första skymt af höker. Nöjet varede en sund, men snart började batäntliga skyar att förmörka horisonten. Efter en vild jagt, hvarvic Clas gjort en förfärlig fångst bland dufvorna och skrämt de öfverblifoa in i slaget, nalkades Waldheim doktor Stuart och drog honom afsides. Då, kusin, hur går det, kad du lösa pridsessad ur förtrolldigged ?, Det är icke så afgjordt dets, svarade den tillfrågade med ett svårmod:gt !e2cde, och tillade derpå: men vi få sikert regn, och det är bäst vi tänka på att få enkor och dufvor under tak. Flera af gästerna gjorde samma anmärkning. Jag tror vi hissa segel och laga att vi komma i hamn, innan ovädret bryter utv, sade kommendörkaptenen med en orolig blick på Adelaide, som satt ett stycke från de endra i sia vanliga sorglösa ställning; vi borde kanske skicka efter en vagn. Sprigg du låggbed och styr ob att vi få en vagn his, sade Waldheim till unga Edelberg. Sprigg sjelfbärmade Clas skrattande; jag här spruggit mer än jag orkar. Skäbbs du idte, slyggel! Skall du drifva bed farbror? sade Waldheim och smålog sjelf åt den långa följd af feliktiga konsonanter, som han här råkade på. Adelaiide steg upp, liksom de andra, för att gå, men färder upppåt berget hade medtagit hennes krafter och bon vacklade Tag min arml sade Stuart, som oförmärkt närmat sig Adelaide såg på honom utan att svara. De öfriga had reedan börjat hemvandringen med Waldbeim: och Class E deelberg i spetsen, ech Silva med sin Lama i eftertruppsr ) 8e AB JM -rbj 80 och 82.