Aftonbladet – 9 april 1851, sida 1

F Sk TVILLINGBRODREN. I — 2 I Det var just Lorenzo, sade du, Anton? Sob... deg i Tyskland, ja ....n Sådan svängare! Hvad var Lorenzo Stuart, säg strax!s Han var... bagdetisör ville jag siga. Åh, kanske hin testsmenterat sin efterlefvande bror dena konst. Det skall bli trefligt! Få se om han kan fisera mamsell Adelaides nycker, eller med sia fasta vilja förmå henna låta bli att göra tvertemot hvad alla andra göra. Det kommer an på dets, sade Anton smileende, kanske är hon en god del klokare än vi andra och då må bon ha sitt sinne för sig, det angår ingen ! Sitt sinne för sig, ett rasande underligt sinne det, som mästrar bela verlden och som tror sig sjelf förträffiig. Båstrar ... jag tycker hod tiger som burenp.s Å, säg inte mig det, hvarje bennes blick och rörelse, hvarje ryckning på hennes läpp är ett tadel, lika tydligt och fullständigt, som om det vore tryckt. Det faller henne in ibland att hvarken hel!sa eller taga farväl, säga en midt isynen att man är tråkig, eller belt enkelt bedja en gå sn väg. Hon är bestämdt tokig hon, det påstår j2g. Doktor Stuart, anmälte betjonten. Ah, der ha vi ägget! Tyst nu gosser och akta er sjelfva alt j inte bli som pridsarda i Tused och ed Dattla Anton steg upp och gick emot sin nya gåt. Det var ea mean af ungefär Anton Weldbeims år, bögWwext och af en stark kroppsbyggnad. Hans ansigte hade ingenting utmärkt, utom ögoner, som voro at en ovanlig glans och från hvilka stundom en så varm siråle emanerade, att man, isynnerhet på nära håll, bade svårt att uthärda den. Det lig för öfrigt någonting så friskt och kraftfullt i bela hans väsen, att alla närvarande kände sig inderbart upplifvade vid hans inträde. Hans leende, ehuru rackert och äkta, var icke beslägtadt med Anton Waldreims, men det låg på en gång så mycken kraft och ljufaet deri, det kora så omedelbart från bjertat, att ingen ) So A, B. M 79 och 80.