Aftonbladet – 9 april 1851, sida 1

sig med en vals. Aftonsvalkon hade inträdt och fönstren, d stodo öppna i salongen. C Anton Waidheim och hans kusin inträdde obemärkt. Den sednare presenterades för värden, som med synbar glädje och öfverraskning skakade den efterlängtade gästens band. Denne såg sig omkring, kanske i förmodan att bland da församlade gästerna finna sin patient; men alla sågo glada ut, om just icke friska. De smakfulit ornerade rummen, den angenäma luften, mäirgd med någon svag parfym af de dyrbara tropiska vexter som stodo på terrassen utanför fönstren, den väl ordnade supeen, allt hade en ton af treflighet, välmåga och ordning, som gjorde ett behagligt intryck på en och hvarl som gästade under detta tak. Den blonda flickan, busets andra doiter, biträdde med serveriogen och innehade värdinnans plats. Familjens öfrige medlemmar utgjordes af en son och ännu en dotter, båda yngre än den blonda värdinn:n; bredvid denna stod en tom stol och ingen al herrsrne, så begärligt de än b3traktade denna förmånliga plats, vågade ivkräkta densamma utan den förblef tom under hela miliiden. Då denna var slutad begåfvo sig samtliga gästerna ut på den rymiiga sltanen och satte sig der bland laureablommor och törnrosor, hvilkas ångor, kondencerade af aftonluften, spredo berusande vällukter. Doktor Stuart som stod tankfull lutad mot fönsterposten tyckte sig plötsligt höra några svaga roucerkaliska ljud från ett aflägset rum. Vägledd sf dessa torer han genom en rad af rum och kom slutligen in i ett litet kabinett; här stadnade har, ty han tyckte sig rästan se en andesyn. Vid ett piano i rummet innanföre satt en ung flicka. Hon var svartklädd och hals, axlar och midja I doldes belt och hållet i svallet af ett korpsvart lockigt hår. Hon hade upphört att spel3, och hennes händer, hvia som marmor, lågo i stel hvila på hennes knä. Hon lyssnade, vred hufvudet hastigt åt sidan, sänkte liljepannan och blickade utåt rummet uppmärksamt och ifrigt, samt med uttryck af en som skärskådar någonting mycket noga, leller söker fastbålla någon bild som vill undkomma. En lång stund satt kon så, med framlutadt hufvud och tin