Aftonbladet – 9 april 1851, sida 1

kunde så det utan att känna sig elektricerad deraf. Kanhända också, att det svårmod som låg utbredt öfver hans rag och som för tillfället fjettrade detta leende, gjorde det ännu mera intagande, till och med rörande, liksom den sorgdrägt han bar, samt den ovanliga blekhet som betäckte hans ansigte, bidrogo att förhöja karaktären af det bela och underbart stegra glansen i hans ögon. Waldheim presonterade sin frände; det för en stund afbrutna samtalet åtartogs nästan lika obesväradt som nyss! förut, och man talade oförställdt om den sällsamma sinnesstämning, hvaruti Adelaide Edelberg befann sig. För tusan, gör du en underkur, sade Waldheim slutligen till doktorn, och lös pridsessad ur förtrolldigged!s Stuart tycktes sysselsatt med att betrakta rågra plancher på bordet; han upptog den ena efter den andra, men det syntes dock, att samtalet ej undföll hans uppmärksamhet. ;Har hr doktorn sett sin blifvande patient ?a frågade en. aNej.s Nå, tag då mitt råds, fortfor frågaren hälften stämtsamt, hälften allvarsamt, försäkra er sjelf i första rummet mot vådan 2f hennes umgänge... sådana ögon, herre!... som på en andeskåderska... djupa, blanka, dunkelt strålande, magnetiska som, som — med ett ord: tag er till vara, att inte hon förr gör er sjuk än ni henne friskln Doktor Stuart smålog tvunget. ,Ge akt på hvilken makt hon utöfvar på alla de andran, fortfor talaren, och det utan att säga ett ord, blott med kraften af dessa underbara ögon. Då Stuart icke tycktes hågad att deltaga i detta samtal, öfvergiek man slutligen till andra ämnen, Sällskapet fortfor sålunda att muntra själ och kronp och åtskiljdes omsider en god stund före midnatt, sedan doztorn och Waldheim öfverenskommit, att dagen derpå följas åt till kommendörkapten Edelbergs. IV. Hos kommendörkapten Edelbergs var denna afton såll skap. En ung, utmärkt vacker flicka satt vid pianot oeb !spelade dansmusik, under det att ungdomen lifvade upp