Aftonbladet – 8 april 1851, sida 1

0 SSV Prov, Ul SADHULA postulant, hvilket på klosterspråket vill säga med uppgilvet ändamål att efter två irs förlopp invigas till nucna. Ett år sednare, eller i September innevarande år, måste bon, enligt klosterordningen, taga den hvita slöjam eller novisernas. Når bon tagit den, — heter det i pelitionen — kan hon icke vidare träda atillbaka, utan blir, efter ännu ett års förlopp, eller i September 18352, tvungen att äfven taga den svarta slöjan, och är dermed nunnar. Men dessförinnan, den 6 Juni 1852, blir hon 21 år gammal, och såsom sådan myndig, enligt engelsk lag, samt berättigad att sjelf förfoga om de 80 000 , som utgöra hennes arf. Detta vårdas för närvarande af Chancery Court, men hvars styresman, lordkanslern, hennes öfverförmyndare, lika litet som hennes stjuffader, blifvit tillsagd om hennes insättning i kloster. Hona är i klostret redan fullständigt afsiängd från den yttre verlder, och befinner sig under priorinnans och biktfädrens wppsigt. Hvarken hennes stjuffar eller hennes ha lisyster och ungdomsvän, miss Berkeley, tillåtes träffa henne; ej heller får hon på annat sätt meddela sig åt dem; och när hon såsom myndig tagit slöjan, tillfaller hennes arf klostret och kommer att användas till romerska kyrkans fromma. Hon blir då nödsakad; — heter det vidare i petitionen — att genom något laga fång öfverplåta till besagde romerska kyrka all sin rätt. ntill de 80 000 hon ärft; emedan det är em af denna kyrkas läror att ingen af kyrkans tjenare äger i dylika fall följa sitt eget beslut, utan måste underkasta sig kyrkans och dess presterskaps föreskrifters. FÖRENTA STATERNA. Kongressen är nu slutad, men Unionen är föga belåten med resultaterna; knappast någensin hafva kongressens arbeten varit mindre tillfredsställande. Förordningen om Postportots nedsättning var en af de bättre åtgärderna, och hvilken oförmodadt gick igenom på sista dagarne af representationens möte. Likaså hafva begge husen beslutit föreslå presidenten alt utfärda befallning till ameriksnska flottan i Medelbafvet om sfsändande af ett krigsskepp till afhemtande af Kossuth och bans ännu i Kiutabia qvarhållna stridskamrater, för alt öffverföra dem till Förenta Staterna. Tulltaxan af 1846 har icke blifvit iändrad. I Missouri och de närgränsande statern:a Iowa, Illinois, 0. s. V. voro så stora inköp gjiorda af landsträckor för tysk räkning, att man wäntade ofantligt större invandringar från Tyskland till våren och sommaren, än något föregående år. I nyssnämnda stater hafva nyligen talrika föreningar suftats af de tyska nybyggarne derstädes, för att med rid och dåd tillhandagå sina inflyttande landsmän. Alla de politiska flyktingar, som besitta arbetslust, hafva redan funnit sin utkomst i sydstaterna, ehuru läromånaderna för mången varit svåra. Mean väntade en bel koloni ungerska flyktingar; sympathierna för detta foik äro isynnerhet stora i södra och vestra staterna. En förening af medborgare i Missouri hade inköpt, odat och bebyggt ett skönt beläget landtgods, nåsra och 40 miles ofvanom Saint Louis, att föräras åt Kossuth. — Början till den stora jernvägen mellan Saint Louis och San Francisco var i slutet af Februari utstakad. CENTRALAMERIKA. Mosquitokonungen hade den 15 Februmri gjort ett besök i San Juan de Nicaragua och blifvit af de der varande engelsmännen emottag;en med kungliga hedersbetygelser. De i staden långt talrikare Nordamerikanerna, så väl som Nicaraguarepublikens egna medborgare, funno denna hyllning löjlig, emedan det är allmänt bekant att Mosquitokonungen blott är en docka, som den engelska missionen i hans så kallade rike uppsatt, för att dölja engelska koloniseringen derstädes, hvilkens öppna förkunnande skulle strida mot den amerikanska statsgrundsatsen att icke medgifva någon under europeiskt välde stående ny koloni i Amerika. Emellertid visade sig mosquitokonungen perjonligen till sin fördel och såsom en verklig sentleman. Det är en kunskapsrik ung man, om 19 till 20 år, med ett angenämt sätt att vara. Han åtföljes ännu af sin lärare och guvernör, en tysk: Herrnhutare-missionär, vid namn Pfeiffer. PLATASTATERNA. Enligt de sista underrättelserna låg general dribe ännu sjuk, utan förhoppning; men var cke död, såsom man utspridt. Med nästa post väntades dock underrättelsen om hans frånfälle, vilket måste beröfva tyrannen Rosas alla förevändningar alt längre låta sina troppar stanna var i Banda Oriental och helägra Montevideo. Iy den enda ursäkt han hittills haft att åberopa för sitt grymma och öfvermodiga anfallskrig, var afsigten att återinsätta sin vän och bundsförvandt, Don Manuel Oribe, till president i Banda Oriental. Såsom anförare för Oribes troppar bestämde ryktet redan hans bror Don Ignacio Oribe, en äfventyrare likasom Don Manuel, men deremot en oförsonlig vedersakare af Rosas politik. Bättre begåfvad på förståndets vägnar än brodern och af ädlare tänkesätt, troddes denne unge befälbafvare sinnad tt stifta en varaktig fred vid Pi:tafloden, och ålunda göra ett slut på det mångåriga och nångfaldiga elände, hvarmed Rosas hemsökt let olyckliga landet. Rosas hade genom otvetydiga tecker redan vegynt röja sin ängslan öfver ställvinjar och örhållanden. Hans försök att genom ett neseruppror i Biasilien förlama kejsarrikets krigiska anstalter mot honom hade han se:t kantra, icke genom brasilianska regeringens inflytande, utan genom allmänna tänkesätttets enhällighet i alia Brasiliens provinser. Tillika bar han funnit sig motverkad genom koalitionen mellan Brasilien och den för honom oåtkomliga republiken Parsguay, hvarii!l folket i Banda Oriental äfven anslutit sig, och för hvilken ej heller Bolivia fanns obenägen. Då till d-ssa aflägsnare åskmoln kring Rosas horisont skockat sig de närmare; att general Uirquiza, guvernören i Entre Rio — en al provinserna Rosas så kallade ,konfederation, — icke wvilare brydde sig om befsliningarne från Buenos Ayres, och att det bästa förstånd rådde mellan Urquiza och guvernörn för konfederationsprovinsen Corrientes, insåg Rosas att han, i häulata af an räraAlesa från Dansm nns mAAÄAKR Pos