Aftonbladet – 7 april 1851, sida 2

För öfrigt är det ett misstag af Posttidningen om den tror, att Aftonbladet anser nys oroligheter i Frankrike omöjliga eller ens otro. liga. Vi förneka blott helt och hållet att sa sernas tillstånd har den färg som Posttidnin sen söker gifva deråt, nemligen att något ut brott från republikens vänner oeh anhängart skulle vara i fråga för närvarande. Tvärton kan man läsa i alla de republikanska tidnin zarna och böra af den sidans representanter att de ingenting högre önska, än att få be bålla sitt närvarande statsskick i fred. Da mo oarkiska partierna och presidenten deremot buru förbåller det sig med dem? Presidenter är den ende, som aflagt ed på konstitutioner och på den demokratiska republiken, och lik. väl synes han göra allt hvad aan kan för at! utrota den. Enligt denna konstitution är han: embetsutöfning slut nästa år 1852, utan at han kan omväöljas, och alla möjliga manövrei ch intriger äga likväl rum för att få denn: föreskrift skaffad åt sidar, och att han mi: blifva omvald. Han undviker synbarligen i sina offentlig: tal att nämna republikens namn, han bar fö reslagit och vunnit inskränkning i den all mäpna valrätten, han har förföljt alia repubii ken tillgifna embetsmän och skollärare si mycket han kunnat, medan det största undse ende vis:s republikens flender, oeh han ba slutligen af de obetydligaste anledningar upp. (föst nationalgardet i de städer, hvarest det vi. sat sig republikanskt sinnadt. Med ett ord han tyckes göra allt för att om möjligt hemligt eller uppenbart underminera konstitutioner och hindra att ej något nytt presidentval enigt densamma må komma till stånd. De monarkiska fraktionerna och deras organe; göra under samma tid allt hvad de kunna för at skrämma upp sinnena hos affirsmännen, son dels af detta skäl, dels ock för de stora mak ternas rustningar, under farhågan att deras pla ner kunna få medbåll hos vissa partier inon landet och ett inbördes krig deraf uppstå börja frukta att inlåta sig på låpgvarigare före tag. Den lysande ställning, som affärerna redan hade intagit, fördelaktigare än på många år tillförene, begynner derigenom aftaga och arbetsförtjensten att tryta. Det tysta missnöjet med de mot rpeuhliken frendtliga faktionernas intriger och bemödanden att störta konstitutionep, växer härigenom allt mera och börjar jäsa i sinnena, och i samma min tilltager äfven dessas farhåga för utgången af mästa års val till nationalförsamlingen. Det är denna åska som de onda samvetena redan tycka sig höra mullra på afstånd, och dessvärre kommer en irladdning sannolikt ej heller att uteblifva om let diaboliska spelet länge fortsättes. Så tili vida äro vi nu ense med Posttidningen att nåsonting kan komma att hända, men det är lätt tt inse den stora skillnaden i karakter emelan dess skildring och den vi här uppdragit. Jm en katastrof i Frankrike skulle uppenbara ig innan medlet af nästa år, så är det åtmintone icke värdt att republikens och folksuveänitetens fiender gifva folken och republiken kulden för en olycka, som de förre göra allt itt till för att framkalla. En fransk tidning, .e Sieel2, innehöll nyligen det välgrundade ytrandet, att Frankrike ej behöfver annat än ugnt förblifva vid och utveckla sina instituioner, för att de stora makternas absolutism kall ramla under tyngden af det öde som kalas slatsbankrutten ; detta är det, som man nu öker lörekomma genom att använda sina ytersta krafter för republikens störtande.