Aftonbladet – 7 april 1851, sida 2

SPRIT EF e MR At eg AF ERAER Ft Hlar båda förslagen, och af hr Carleson, på ens handa skäl. I) I M 14 återlemnas en motion, om förhöj kartering af bouppteckningar i adliga sterbhu såsom icke tillhörande utskottets hancdläggnin Denna motion är af alla stånden reemittera till Bevillningsutskottet. Plena hos Riksstånden d. 5 April på aftionc: Presteståndet diskuterade Legutskottets bi tänkande ang. förändring i ordningen för val ti härsdsnämnd samt om minskning i det antal nämn demän som fordras för fullsuten rätt (se ofvan). FE Jsot det första förslaget uppträdde prostarne Cna: singius och Holm, professor Grafström, lektor Wall man, professor Carlson, prosten Söderberg, samt dok torerna Gumelius och Björling. För bifall till be tänkandet talade professor Lindgren, doktoremsa Björi man och Sandberg, de begge sistnämnde dock ick så obetingadt, doktorerna Nordström och :Norströn saret prostarne Melander och Setterblad. IBland ski len för afslsg anfördes att genom den utisträckta valrätten halfherrar skulle inkomma i nämnden oc intrassla målen; att nämnden, som den för mä varande är sammansatt, nemligen uteslutande af bön der, ger en mera säker ledring för domaren om all mogens opinion; att nämnden skulle förlora de vördnadsbjudande karakter den eger genom sin ål der, hvilken är så hög, att man icke ens rätt ve vär ifrågaverande institution uppkommit, och ati de ej vore skäl att förändra denna institution så läng klsgomålen öfver dess olämplighet icke voro allmänns I det sistnämnda hänseendet yttrades nemligen olik: erfarenheter från olika orter; i somliga ansåges nämn demannabestyret som ett onus, i andra återigen son en heder. Af förslagets förfåktare yttrade sig dok tor Abr. Nordström med värma; han ansåg det var upplysningens sak som här afgjordes, och bad at man då ej måtte tala för obskursntism, hvrarpå pro sten Holm frågade om några afdankade insspektore och bokhållare skulle anses för upplysningems måls män (ty om beredande af plats i nämndem för så dana personer vore här egentligen fråga). Doktoi Nordström erinrade vidare, i anledning af frasen at häradsrätten vore en bondeståndets domtitolo, ati lika ofta herremäns som bönders saker afgjorde: der. Prosten Melander framhöll den omständighe ten att motionären sjelf vore nämndeman och borde således känna till de förhållanden, i hvilka han yr kat ändring. Någon föregående talares påstäende at begreppet bonde icke låter utsträcka sig, gemdret ha med den einoran att lagen dock gjort en sådan ut sträckning, så att bbonde innefattade biegreppe landtbon. Professor Lindgren apostroferadte profes sor Carlson, för dennes yttrande om helgden af hvar som har gammal häfd för sig; tal. räknade äfver sig till de historiska, men det förundrade honom at! böra den urminnes häfden i en så litet vigtig sak åberepas af en man, som i representationsfrågan ka. stat historiskheten öfver bord. Professor Carlson svarade härpå att han föreställt sig det Lagutskottets omtalta betänkande, men ej någon persons åsigte: och yttranden i andra frågor här vore föremål för öfverläggning. Professor Lindgren återtog: antingen skola åldern och häfden alltid gälla eller ock aldrig iberopas; och han hoppades ingen skulle förundra sig öfver att när de åberopades, han fört sig till sinnes diskussionen öfver en fråga, oändligen mer än denna ingripande i förhållanden af ålder och häfd Prosten Almqvist reserverada sig emot att en leda mot skulle få uppbära firebråelser, så der. — Der förevarande punkten af utskottsbetänkandett afslog med 32 röster mot 42. Den följande, om minskning i det antal ledamöter, fom skulle erfordras i fullsuten rätt, förföll i konseqvens med det förra beslutet, sedan åtskilliga ledamöter yttrat sig för och mot. Bevillningsutskottets förslag amgående kurbusafgiften bifölls; likaså några småbetänkanden från Statsutskottet. Frågan om seckenstämmoferordningen uppsköts; i allmänhet afbkandlar högv. ståndet ej gerna vigtigare ämnen på eftermiddagarna, — Hos Borgareståndet förekom, sedam herr Babrman dekumenterat sig såsom ombud får stedem Falkemborg och talmankonferemsens inonm ståndet befintiige ledareöter anmodats att i denna sgonskap äfven under inmevaranda månad fungera, Bevillmingsech Ekonomi-utskottets utlåtande J3 9, ) anledning af herrar Murens, Bergs, Falcks och Mårtenssons väckta motioner om bestämmande af nedelporto samt jiaförande, i sammanhang derned, af åtskilliga andra förändringar i inrikes brefrexlingen. För återremiss talade hrr Gezelius och Lagergren. Den förre fruktade att olägenheerna af den föreslagna reformen skulle öfverväga ördelarna och att statsverket deraf skulle få vwidkännas förluster. Han önskade att saken måtte itredeas, men ej att någoa anhållar om preposition rån konungen måtte göras, utan för dem händelse itredningen dertill kunde föranleda. Hr Lagergren införde emot reformen ungefärligen samma skäl, som åå hr Murenos motion väcktes och för hvilka vi då edogjorde. Det vigtigaste var, enligt talarens förnenande, att de södra orterna, som äro folkrikare ch hafva kortara distancer, skulle lida ef att betala ika hög postporto, som da från hvarandra vidt aflägsna vorrlåndska. I England och Frankrike hade nedsättning portot förorsakat staten förlust o. 8. Vv. Förbifall alade hr Murca, Berg, Norin, Hallipg, Meche! och Petr. Till de upplysningar som hr Murens motion anehåller, fogade motionären att i Norge, hvarest iedsättninog i portot för några år sedan skett, ej blott sgen förlust för statsverket derigenom inträffit, utan mället för att behöfva använda da 43,000 specier, om storthinget anslagit för den genem nämnde nedättning befareds förlust, hade ett öfverskott uppstått f nära lika stor summa. Hvad Eogland asgieck, så ads förlusten för statskassan der inträffat genom ea litför stor nedsättning. Utlåtandet bifölls. Lagutskottets utlåtande J4 13, angåeade delsförndrieg i ordningen för val af häradsnämd, del cck inskniog i det antal nämrdemän, som fordra för illsuten rätt. Första punkten bifölls utan dikuson. På 2:s yrkades afslag af hr Lagergren, som inämde uti hr Sparres reservation och anpsig att anlet af nämndemän, com behöfvas för fullsutan rätt nedsatt så lingt som möjligt samt att om utoitets förslag antages, detsamma skulle kunna inäffa här som i Norge, stt domaren ofta ensam åste skina rättvisan. Hr Gezelius följde ht LaTgren i spåren och trodde att det är mängden af ;rsoner, hvilka fällt et; utsleg, com gifver ett dyet behöflig domkraft. Hrr Ruadliog, Bosgus och etrå talade för wilitasdet. Den förstoämnde ansåg ran ait domaren kunde bli ensam vid en saksaf;rande just förebyggd genom utskottets förslag, om nmahöillas aft PH hlolttava mesta varva nÄäsvananm da fö