Aftonbladet – 4 april 1851, sida 2

der i trakten; han äflades så outtröttligt här i lifvet, den gamle riksdagsmannen, för att göra sitt namn välsignadt efter döden. Mitt barny, tillade prosten Svedelius och tryckte rörd Severins hard, du har varit ett godt redskap i Försynens hand föratt afvända en stor sorg, som höll på att drabba oss alla, ty du har kanske frälst Carins lif, Gud skall ock belöna dig, redlige yngling.n Kan ni föreställa er en engel, rom fruktar träda inom tröskeln i ett sorgens och olyckans hemvist och tröstar och bjelper och fröjdas sen i sitt rena hjerta, så kan ni cckså se Severin hur han under tårarne så gladt och tacksamt småler. Ja, tacken Gud, svarade Severin, det är (fan, som beredt oss denna glädje och ännu en annan, ty löjtnant Fritz är snart här, han ad mig anmäla sin ankomst. Nu stod glädjen högt i taket ech fru Guvilla gick in till Carin och började småningom förbereda henne på det oväntade mötet. Hör, min l:l:a Carir, du tycker visst det kulle vara roligt stt få träffa Fritz; du må ro, den raska gossen har på Sveaborg fått sin iträmning dill löjtnant, men han Jängtade indå fasligt att komma väl derifrån. Han ångtade efier dig, sin lilla fåstmö. Om någon imma är ban kanske här och sen så fån j väl 12 bröllop, kan jag förstå ... Carin drog vid dessa ord djupt efter andan ch strök sig flera gånger med handen öfver annan, liksom ville bon bortjaga en ryslig Iröm; derefter utbrast bon lifligt: nå, Gud ke lof, nu är det öfver! och föll gråtande i ru Gunillas famn. Carin var fullkomligt återställd. S3 bär, bar du ditt barn igen, kusin Björna, op:de Gunilla gladt, i det kon lade Venjans os) i sin fars armar. -— ——————