Aftonbladet – 2 april 1851, sida 1

boktryckaren, döden för säljaren, och fem års fästningsfängelse i bojor för hvar och en, som känner till en sådan skrift och uraktlåter ansifva den. Man tycks i Wien hafva beslutit itt hädanefter behandla Italien blott som erifradt land, lemna alla grundiagliga afseenden ich förbindelser derhän och ensamt låta våldet sälla. Man gör icke vidare några statslån: men man utskrifver brandskatt. Utpressande: f det här befintliga siufverförrådet vore kanhända ett medel att i någon mån förbättra kursen på bankosedlarne. Man beräknar att nom Lombardiet och Venetianska landet fin aas ännu omlöpinde hundra millioner izwanzigerstycken; efter ett öfverslag tros femtede:en komma på Milano, och i grund häraf har den million blifvit fastställd, som staden är ålagd att utbetala för inrättandet och underhål et af det till Monza förlagda högqvarteret. På lång tid har icke en enda kreuzer kommit hit från Wien till de österrikiska tropparnes aflöning; de måste underbålla sig sjelfva, och hädanefter hoppas man att dessutom kunna skicka kliogande mynt bärifrån tiil Wien. Då jord och fastigheter kunna skattläggas beqvämare än annan egendom, så hafva grundskaterna efterhand blifvit tredubblade, bvilket ägt till följd en motsvarande nedsättning i fastig netsvärden och i odlingsförmåga. Svårligen kan man för närvarande köpa jord till så linirigt pris någonstädes, som i Lombardiet. N-jderna kring Brescia och Bergamo, som i århundraden va:it med skäl ansedda för Euopas trädgårdar, och der hvar fotsbredd jord odlades, visa nu öfvergifna byar, öde eller i träde liggande fält; och der förut rådde välstånd i den minsta bondgård, möter man nu det yttersta armod. TI städerna griper fattigdomen i synnerhet ombring sig bland medelslassen på det förskräckligaste vis. Yenedigs sator erbjuda bilder af irländskt elände. En stor del af den högre adeln är ruinerad genom konfiskation eller beslag på sina gods, och Milanos rikaste och äldsta familjer, Lita och Borromeo, äga ej annan egendom öfrig, än den I Piemont. Det slags landsflykt härifrån, hvari de der lefva, lemnar dem ändå föga personligt skydd; ty bland de fordringar, som Österrike nar i beredskap åt hofvet i Turin, är utan .vifvel den, att alla lombardiska flyktingar skola visas ur landet. Med konseqvent fullföljd af sin hittills lyckade reaktion, kommer jlurst Schwarzenterg att göra dessa fordringar, antingen Preussen instämmer i dem eller icke, och att genomdrifva dem med det eftertryck, för hvilket vi här dagligen se de största rustringar förehafvas. Augsburgs Allgemeine Zeitung) måtte antingen redigeras med österrikiska pennor, eller fördölja de underrättelser härifrån, som icke passa för Österrikes intresje; ty på annat sätt har man svårt att begripa huru den kris, som här förberedes, finner så öga offentlighet och uppmärksamhet. Pesth, den 11 Mars. I följd af den böga veskattning, som blifvit lagd på vinskötseln, ngå från alla håll i Ungern underrättelser, dels om det oerhördt sjunkande priset på wvinberg och synnerket vingårdar, dels om nedhuggningen och utrotningen ef detia slags plinterisgar. I Ofen kan man nu ej få 300 floriner för ett vinberg, som förlidet år ansågs lågt betaldt med 800 tfloriner. I Pesther Steinpruchien utrotas rankorna på många väl beägna vinbergsloiter, och man plinterar i stälet rotfrukter eller anlägger trädgårdstäppor. I Tegyallya, der det förnämsta ungerska vinet rambragtes, är bestörtningen öfver vinodlin;ens oundvikliga förfall så mycket större och ullmännare, som man der knappast kan begag1a den stenbundna marken till något annat yttigt ändamål. Vi kännas — skrifver man lerifrån till Der Österr. Lloyd — ganska ktningsvärda och äfven i afseende på sina poitiska tänkesätt alldeles klanderfria jordägare, som låta nedhugga elfva tolftedelar af sina vidträckta vingårdar, och qvarlemna den tolfte delen blott för att kunna hafva drufvor till lesertn.