Aftonbladet – 1 april 1851, sida 2

lag och derigenom, med undantag af några få artiella förbättringar, enligt vår öfvertygelse, hufvudsaken komma att laborera med samma tora fel, oligenheter och orättvisor, som upenberat sig i den närvarande. Vi börja då med att gifva en kort framtällning af den nu gällande författningens Ihufrudbeståndsdelar, som äro följande: Patent, det vill säga räitighaten satt under viss tid, med andras uteslutande, ensam eller enom andra öfverallt inom riket utöfva en ;ppfinning och åstadkomma ssmt afyttra de illverkningar, hvarå patentet lyder — kan ervållas: , 1:a ÅA nya uppfinningar i slöjd och konst; bo Å förbättringar i äldre dylika uppfinningar och 3:0 för införande af i andra länder käinda, nen här i riket förut ej verkställda uppfinninsar i samma väg, så vida uppfinningen ej är af den enkla beskaffenhet, att den kan, efter en zenom tryck förut allmängjord beskrifning, af hvilken som helst eftergöras. Här måste redan iakttsgas, att ehuru föraltningen välbetänkt velat förekomma, det utelutande rätt icke skall kunna meddelas å sålant som enligt redan tryckta beskrifningar kan eftergöras; så gäller detta blott i afsende på kommerskollegii pröfning huruvida paent må uffärdas eller teke. Men enligt velertagen sed har bemälde kollegium sållan eller aldrig plågat ingå i någon pröfning, buruvida ett sådant fall som det förenämnda är tillämpligt på patentansökning, och kollegium kan också omöjligt göra det för de flesta fall, utan utfärdar patenter på nästan hvad som helst som icke innefattar en princips, och sedan patentet är utfärdadt och vunnit laga kwaft, hjelper det till ingenting om ock efteråt ikan visas, all ett sådant förhållande ägt rum, som bordt hindra patente:s utfärdande. Häruti ligger således redan det egentliga stora telet i författningen. Vi skole längre fram s3 til buru det må kunna afbjelpas. Vidare är stadgadt, att den som får patent, bör kungöra detsamma tre gån er i Postich Inrikestidningar. Förmenar derefter någon och tror sig kvina styrka att uppfinning här i riket varit kind och utöfvad, innan patentinnehafvaren ingaf sin ansökning till komme:skollegium, eller att ängre tid än som vederbordt blifvit lemnad, 9. 5. V., så är det honom obetaget, att inom sex månader efter tredje kungörelsen anmäla zlander mot patentet hos kommerskollegium. Låtom oss nu noga observera huru härvid skall tillgå, emedan man deraf får tillfälle inse hela författningens obillighet. När klander anmäles, skall kommerskollegum nänskjuta tvistens afgörande till gode män, som väljas två af hvardera parten och hvika yra sedan sig emellan välja den femte. Nu illgår härvid sålunda, att den som anmält klandret, får sig af kommerskollegium föreagdt att först kommunice-a patenlinnehafvaren kländ:et, och derefter inom två manader ngifva till kommerskoll-gium gode männenrs skriftliga utlåtande, med tillägg, att om sådana hinder af vidlyftiga undersökningar inträffa, att detta ej kan ske, då skall den klandrande inom fatalietiden, de två månaderna, anmäla sådant hos kommerskollegium som pröfvar, huruvida förlängningen af tiden må medgifvas. Sedan slutligen gode männens yttrande inxommit, pröfvar kollegium ärendet, enligt firfattningen. Kommer åter icke sådant klander å patenet inom tid som sagd är, eller underlåter n klandrande att fullgöra pyssnämnda föreskrft, så blir patentet gällande i hela sia kraft. O:h denna består uti ingenting mindre, än att da någon skulle vetande eller ovetande begaga samma tillverkningsmethod hvarå patentet hyder, äfven om delta skett innan detsamma wutfärdades eller ansökningen derom tillkom, så skall han, om patentinnehafvaren vill, icke allenast böta första gången 100 och för hvarje gång vidare 200 rdr bko, utan också hafva förverkat hela den tillverkning, som med en så beskaffad method åstadkommits, eller om den är afyttrad, värdet deraf. Sådant är, i allrastörsta sammandrag, föfattningens väsendtliga innebiåll. Innan vi gå vidare i granskningen kan dat vara skäl att noga erinra sig, det ändamålet med en patentlag icke kan vara något annat än att lemna den, som nedlagt möda eller kostnad på en uppfinning eller förbättring i slöjd och konstfärdighet, en billig ersättning för denna möda eller en garanti att ej andra genast må röfva till sig frukterna deraf; och några års uteslutande rätt att disponera om uppfinningen har dervid blifvit ansedd såsom det mest p2ssande medlet till en sådan belöning. Ett serskildt skäl, som kan anses ligga til grund för patentförfattningars tillkomst oci kanske det förnämsta deribland, är afsigten at förekomma, det icke nyttiga uppfinningar mi gå förlorade för framtiden ceh dö med upp: finnaren, i händelse denne fortfar att hålla uppfinningea hemlig för att skydda sig mot konkurrens i brist af serskildt privilegium. Afven om detta lagens motiv kan åtskilligt vara att säga, men vi antaga tills vidare att det är fullgiltigt. Å andra sidan måste likväl besinnes, att i samma mån som en uppfinning är vigtig eller fördelaktig, kunna möj!igen samtlige näringsidkares i ett visst fsck välfärd eller ruin bero på sättet för uppfinningens användande. Detta är lätt att fatta, om man betänker, hvilket inflytande möjligheten af em förenklad och billigare tillverkning i stort kan: bafva på produktens pris i marknaden, och att: sålunda den, som är uteslutande i besittning af! methoden för en sådan tillverkning, kan, sålänge detta hans monopol räcker, slå alla andra konkurreater ur brädet och undersälja dem så, att de icke kunna fortfara i näringens utöfvande utan förlust. Om denna olägenhet alltid till en viss grad måste i början blifva en följd af förenklade och förbättrade arbatssätt af hvad slag som helst, som ej kunna genast begagnas af alla inom samma näring, å måste än mer medgifvas, att staten bör iakttaga den största omtanka, att den fördel, som genom patent lemas åt enskild man, ledande möjligen till en atminstone temporär förlust för alla andra. må