hem, skulle komma sina grammar till hjelp. e M.nistern trodde sig derföre kunna iofva, att k inga speciella anslag skulle behöfvas för denna h jila expedition. Raudot var icke nöjd med hb dessa förklaringar; debatten måste emeliertid!d uppskjutas till en annan dag, emedan så fåre-!w -presentanter voro närvarande. t Angående studentdemonstrationen thorsdagenj2 tea 20:de skrifver en korrespondent sammaj: dig, kl. 2 e m.: Allt sedar sistlidne thorsdag hade d2 de-ji wokratiska studenterna i Quartier Latin sys satt sig mid att förbereda en ny manifesta-: a till i dag. Pianena var att församla sig påj: ;Pisea de Puntheon omkring kl. 1 och der-4 irån tåga genom hela Paris tili det vid Barrierelj du Rule belägna ställe — Auterne — der den! posnlära professor Michelet bor. Denne fick fårsst i går kunskap om planen och skyndadel sig alt skrifva ett bref till en af hufvudmänneo, hvari han på det enträgnaste bad honomlt savånda allt sitt inflytande för att förhindrals: 1.avilestationen och sålunda betaga polisen till j: ielle att blanda sig i saken. Men det var förl: skat. Ordres voro redan utdelade i alla kol-l: i sier, kafeer och läsekabinetter inom quartier i4iin och redin omkring kl. 11 var Pantheon inrget uppfyldt af studenter, hvilka dock tilll s Örsta delen endast tycktes bafva ditkommit af nyfikenhet. Mängden fick snart veta att demoastrationem på Michelets begäran skulle in-! sicliag Man bildade ett tåg och begaf sig ge-j: nast till det närbelägna Sorbonne, på hvar: körd nigra studenter höllo tal, uppmanandel sia kamrater att underteckaa en adress till professor Michelet och sedan begifva sig till p ofessor Edgar Quinet, för att bedja honom besiga professor Michelets stol under dennes au pension. I det ögonblick då man kbegyate tecknas sin? namn (ungefär 20 studenter h:de väl teckni ) visade sig på stället två poliskommissarier, åvöljda af ett dussin polissergeanter. Att den 1.zg isa uppmaningen gjordes, kunde jag icke Jå ka; utan på ett tecken af poliskommissa: riecna rusade polissergeanterna midt i samlinva och sökte först gripa den som höll i ad.essen. Men denne, en ytterst vig yngling,l ss:! de tvenne sergeanterna häftiga hugg på ariosrae, och försvann såsom en blixt bland hopov. Derefier såg jag huru sju studenter ars-sterades och fördes till närmaste vaktstation. As de studenter som arresterades hade, märkvärdigt nog, röda turkiska mössor (fess) på iuivudet; men inga andra studenter hade såan hufvadbonad. Deraf måste man draga den sutsatsen att de endast blefvo arresterade för 5 aa röda mössor, helst som ingen annan lagiiZ orsak fanns att arrestera dem. En hel arud af polisagenter hade emellertid blifvit upps klld på place de Sorbonne, och efter skedd vspmaning blef platsen rensad. Massan sking:ade sig. Jag var från början till slut vittne 1:11 det beklagliga uppträdet och har nu berättat endast hvad jag sjelf sett. PP. S.Å kl. 7 e am. Från annat håll berättas at 30 å 50 studenter litväl verkligen aftågat 1:11 professor Quinets boning, men på vägen dt — på boulevard Montparnasse — blifvit vilngrade af polissergeanter och, sisom det iorsäkras, till och med misshandlade., Efter en lång preliminärundersökning i polisprefekturen blefvo omkring 30 studenter frigena den 21 Mars. De öfriga fördss till fänptelset Mögas. Ealigt bankens sednaste veckoberättelse hade det metalliska förrådet ytterligare stigit 7, mil. och sedekbmissionen förökats med ungefår . mill. fr. Fondernas sällning den 24 Mars: femproc. 01,35; treproc. 57,80. NEDERLÄNDERNA. Enligt bref !rån Manilla af den 23 Januari bade holländska expeditionen: mot sjöröfrarne i indiska arkipelagen haft ett mycket lyckligt wfail. I några träffaingar bade de väl försvarat sig med mod, men slutligen vid en samindrabbninog med holländska eskadern blifvit sne och deras fartyg dels eräfrada Av er da STORBRITANNIEN. Usader diskussionen i underhuset d. 17 Mars srgående lagförslaget emot de påfliga prelattitiarne I England, yttrade lord Palmerston: Jag erkänner ett jag icke kan minnas någon mer oangenäm parlamentsdiskussion, än den öfver denna fråga. Sedan grundsatsen a! icke allenast fördragsamhet utan frihet för olika trosbekännelser gjort sig gällande i landet, hads jag väntat att inom parlamentets murar slippa höra dylika förhatliga tvister. Men hvems skuld är det väl, att jag irrat mig i denna våntan? Hvems annars än en utländsk mnakthafvare, som begått ett försök emot Englands suveränitet? Denna utländska makthafvare utöfvar dessutom ett dubbelt inflytande på tänkesätten, ett theologiskt och ett politiskt. Uader sådana omständigheter fordrar engelska io.ket att dess styrelse måtte vidtaga nödiga å!gärder. Att bekämpa pifliga bullor med kanoukulor är emeellertid icke rätta sättet. Lika licet skulle det vara England värdigt att skicka ett sändebud till Rom, för att underdånigst ankåla hos påfven om återkallandet af den Englind tillfogade skymfen. Sålunda återstår ej snoat för styrdsen än att i lagstiltningsväg rida upp emot påfven. Jag tillstår att regeriagen skulle mid skäl kuunat tadlas om den förelagt parlamatet ett lagförslag, som man med sanning kumat förebrå förföljelseanda; och I sammanhang härmed bör jag anmärka, att när jag hör katolska andliga klaga öfver fanatism, vlördragsamhet och förföljelser, kan jag ej underlåta att betrakta de linder der romerskt prestvälde råder. Hela lagförslaget är i öfrigt biott en fyllnad i emancipationslagen, och beggs bgarnes grund är densamman. En rättstvist, som i synnerhet under närvarande spända förhållanden med påfveväldet vicker ofantligt uppseende i Eogland, förevar den 22 Mars vid Chancery Coart och har förut äfven blifvit omnämnd i underbuset, nemligen om förfarandet med miss Talbot, en systerdotter till lord Shrewsbury och m:r Berkeleys syfdotter; för öfrigt arfiagarinna till 80,000 puud och Chancery Courtis myndåling. Hand