Aftonbladet – 1 april 1851, sida 1

I DALARNE? PENNSRBITNING AF C—D. pSåe här Carin har du ett minne af kungenx, fortfor Gustaf den tredje, och framtog en stor diyrbart arbetad guidring med britjanter och satte den på hennes finger. Du skall låta sätta i denna ring af Gustaf Ni til Carins, och skulle du i framtiden beöfva något, min ros, så uppvisa blott densamme, och du skall få din bön uppfylld. Men göm den väl, ty den har lycka med sig, mitt barns, sade kungen leende i det han nöp Carin i hakan. Carin hade gerna kysst den gode kungen på men i stället för på hander, så glad och förtust var hom öfver presenten och öfver att hon så jänge fått tala med kungen. Men Gustaf den tredje fick ej längre qvardröja bland det folk ban älskade och som älskade honom tillbaka: redan följande dagen lernede ban Dalarne för att ila till sitt lands försvar. Z ;Koum ibåg hvad kungen gsade, hviskade Severin till Carir, när de om qvållen gingo hem, göm ringen, göm ringen, göm den alltför väl, ty så mycket kan jag ändå spå, att den har dycka med sig, och om du förlorar bonom ... Nej aldrig, försäkrade Carin. IV. I Görheborg stod vid detta 1og illa till. Tolf iusen rädroekar under prinsens af Hessen befäl hade öfver Quistrum i början af Oktober framträngt från Norge för att, som de tänkte, bemäktiga sig den vackra elfstaden. Att denna plan ej gick i verkställighet var mer än ett underverk, ty en högst fåtslig besättning låg den tiden i Götheborg, som för ) Se A. B. A4 70, 72 och 73.