Aftonbladet – 1 april 1851, sida 1

det rum der Gustat Ill och engelska ministern Eliot stå omgifna af officerare och adjutanter. Hans Konglig Höjbed Prindsen af Hessen 3gter att vide deres sidste Ord, hvorledes de maa bafve det, enten — eller. .. utlät sig dansken lakoniskt. Då rycktes bindeln hastigt bort från hans ögon och han befsnn sig ansigte mot ansigte med kungen, som blott smålog åt den stackars trumpetarens förlägenhet. Gustaf den tredje bade både ett vänligt och ett sardoniskt smileende, hvilkeidera ban behagade antaga. Helsa vår kusin, prinsen af Hesser, att Vi sjelf äro här i staden öch att tretusen dalkarlar komma efter-, voro Gustaf III:s ord, i det ban vände budet ryggen. aOch jag har nådigst uppdrag, vidtog ministern Eliot, att lå!a er herre veta, latt i händelse af något vidare företag å hans sida skall preussiska armeen inrycka i Holstein och en engelsk flotta bombardera Köpenhamn, kör ni! Åcer band man för trumpetarens ögon och han fördes ur staden, raen i residenstrappar ropade korpor2l Fritz Pistolkors, som följt kungen till Gö heborg, flera gårger i hans ra: glöm inte att kungen sade trettioluscn dalkarlar, herr trumpeiarela Död og pine, jeg busker det nogne, försäkra de dansken, Prinsen af Hessen dröjde ej der han hade sitt högqvarier på Sröms säteri att packa in vid underiättelsen om de treitiotusen dalkarlarne, och så försvann i ep bast hela den fruk tade danska hären, som änru på gränsen vid Svinesund tyckte sig förföljd af både preussiska armeer och svenska dalkarlar, Både Kurt och Fritz hade sins emellan tillstått för hvarandra att delta krig var bara en lek, nej annat var det ändå i Finiand för mnågra månader sedan, menade Kurt, der hade vi riktiga fältvakter och skärmytslingar.