Aftonbladet – 1 april 1851, sida 1

STR —r— 2 öfrigt alldeles ej skulle kunnat uthärda någon belägring, tack vare bristen på hvarje omtanka och förskräckelsen hos en landshöfding, som blott tänkte på sin egen räddning. Då stannade sent en gväll några ryttare sina rötta hästar utanför stadsporten med begäran stt blifva insläppta. Det drog länge ut innan vakthafvande officeren i det dunkla lyktskenet igenkände konungen, ty det var han som öfver Carlstad skyndat till stadens räddning, men också steg jublet oändligen och böljande menniskomassor trängdes med lifliga hurrarop utanför residenset, sedan det blifvit bekant att Gustaf den tredje sjelf var kommen staden till bjelp och fanns inom dess murar. Konungen hade också för ingen cel tänkt att så lätt låta sitt rikes andra stad blifva ett rof för fienden, som redan då betraktade Götheborg med afundsjuka ögon, såsom en fruktad medtäflarinna på bafven, och i hamnarne, med Köpenhamn. Tiden bar visat att de ej hade så orätt, och till Götbeborgs bistoria hör nu också att tacksamt bevara de tvenne Gustafvers minne, genom hvilka den är allt hvad den är och i en framtid kan blifva; den andre Gustafs, som grundade den, och den tredje Gustaf, som frälste den. Strazt efter korungens ankomst till staden, hvilket fienden icke hade sig bekant, infann sig utanför stadsporten en dansk t:umpetare, för att för sista gången spörja borgarena om de godvilligt ville uppgifva sin stad). i Til residenset med rödrecker, der får hap rog besked,, ropade korporalen wid vakten och befallde en man föra trumpetaren dit; först band man dock för hans ögon. Anländ till re.idenset föres härolden in i ) Händelsen med trumpetaren har verkligen pesserat.