Aftonbladet – 31 mars 1851, sida 2

menu Slutas at 10:JanaG tillförlitliga nandelser: cs) Eng ung läkare, s2dermera D:r L., till sin aldöd i lungsot en berömd praktikus, var hos Wahlenberg att tenteras. Det ville dervid ej Igå rätt bra för den unge eskulapen, men lyck bgtvis allt, som hörde till Materia Medic2, kände han rätt väl. I Botaniken klickade ej he!ler tentandea, men gaf intet svar, der han, hvilket ej sällan hände, intet visste. Detta s:oZ an på den Wahblenbergska redbarheten, så latt läraren deraf bief vid godt lynne. Men säg mig till sist, huru kommer det sig att likare ej äro botanister?s — Af samma skäl, som att botanister ej äro läkare,, var lärjunsens frimodiga svar. Alven detta behagade Wahlenberg; han skrattade deråt och tentamen -I var slutad. I examen, der samma ärlighet, att licke vilja gissa sig fram, då han ingenting visste, var rådande, erhöll den examinerade non sine laude mera, än han i betyg påräknat. ) En anm läkare, som, i öppen licentiatexaI men, blef tillfrågad om den olika sammansättningen af Vinum Rhei amarum, Vinum Rhei Jeromaticum och Vinum Rhei dulce, gaf derpå I det lakoniska svaret: Det vet och minnes jaz lickels Wahlenberg gick då genast öfver till Jexamen om enkla medel och deras verkningar .Ipå menniskokroppen; examen gick sedermera ;Jbra och den examinerade fick cum laude ötver sin förtjenst, såsom han sjelf ansåg det. Dessa tvenne fall karakterisera Wahlenbergs sinne för reda och redbarhet och lemna äfven förklaring öfver en hop jeremiader, beträffande misslyckade tentamina, jemte infama pennritJningar och silbouetter, deruti — kantänka — .IGöran Wahlenberg, han och ingen annan, var Iden felande och på ett gement sätt förlöjligades. Wahlenberg inkom först år 4826 uti medicinskå Tfakulteten, såsom e. o. professor, och insändaren som bevittnado åtskilliga af salig Thunbargs lika väl kända, som ovärdiga, beteenden emot denne sin därmasts efterträdare, åfvensom den då varande fakultetsas in corpore gensträfvighat mot att få dan 3:djö orofessorn i Materia Madica (de åldrige Adam Afzelius jemte Thunberg voro samtidige lärare i detta lämue) vet alliför väl, huru redan ifrån första stuaIdea af Wehleabergs inträde i fakulteten, han på allt upptänkligt sätt trakasserades, samt huruledss ungiomen upphetsades mot honom, medan fakultetens, öfriga ledamöter — iagen nämnd och ingen heller glömd — ej ens bättre förstodo hvad som var pas-l: sande, än ait de, in corpore, till dåvarande akademi, kaoslerea, H. K. H. Kroopriarea Oscar, isginga med firfrågan hvad Weahlenbarg skulle hafva att som adjungsred ledamot i fakulteten beställa i och för pharmacia organica. Döden bortsopade väl snart desse Wahlenbergs vederdelomän, och han var redan 1830 fekultetens senior; men förhållandet blef icke dess mindre nära nog detsamma. Ifrån Finland åZom en gäst, och äfven dennas har gjort sitt till att i smått förlöjliga och i stort nedsätta ord och handlingar af den man, som fakulteten har att tacka datför, att någon dess ledamot ver europeiskt känd och lastad. Som homeopath och tillgifven, till stor del, Iden nya hydroiatikens grundsatser, fick Waehlenberg ofta nog af fakultetens gamla konservatörer uppbära gyckel och gläggar för sina små, fridsamma isnovationer i examine. Ena gång medförde han! vd ett sådant tillfälla, af en händelse, ett blad af lJA!lgemeine homöopathisehe Zeitung. Ia af de hätske l motståndarne till Wablenbergs läror frågade då: J-Hvad är det bror har med sig för slegs nytt i dag ?, I— Ållgemeine Wasserzeiiung ) var Wahlenbergs ! halfhöga svar. Sådsnt kunde naturligtvis majoriteeas herrar och kolleger ej förlåta honom och deras istlöpare diktade deortill, i ungdoms öfvermod, än ilera historietter, enär de blefvo kuggade i tenta nen eller — cum privata admonitione vare sig admitterada eller approberade. Att be5nna sig alltjemat i en såden ställning till sina kolleger i faku!tsten, att icke i någon enda omständighet kunna göra sia mening der gällande, måste ovilkorligen gifva utveckling för enstödighet, som s Wahlenberg redan af naturen egde. I vetenskapens i studium, i den herrliga naturens stilla sällskap, kunde I han ock umbära menniskornas. För dem blef han dock dermed allt mera gåtlik. Derigenom verkade f dan ock minst för feamgingen sf sina idter. Man t har anmärkt det en mild och godsint karakter gemenligen tillhör dem, som gyslosätta sig med vextlifvets studium och vård. Åfven detta inträffade på Wahlenberg, i motsats till hans satiriska fallenhet. Denna spelada endast på ytan och liksom krusade c den. I grunden var han, såsom en författare i Borel, sannt träffande sagt, fridsam, och till följe deraf. mera än man kunde tro; eftergifvande för sina kollegers motsatta meningar. Han ägde aldrig denna oböjlighet, som f. e. den i full mannakraft ännu lefvande och verkande professoren i pathologi vid universitetet i Wien doktor Zlatarowich, hvilken vid alla möjliga tillfällen förer homeopathiens talan och aldrig derutinnan underlåter att uttala sin opinion, såsom reservation mot fakultetens, ej heller begagnade han sig dervid i likhet med en annan professor i pathologi D:r Henderson i Edinburgh af den slående statistik, u som de homeonpathiska sjukhusen, serdeles de i Österrike, redan erbjuda. Med åren dertill ännu alltmera undfallsnde, yttrade han, då samtalet kom på detta ämns, ej sällan till den, som kända horom närmare: Så länge staten vill ha denna mångfald af medikarsentsammanblandningar, måste jag, såsom lärare i materia medice, afse dessa framför allt hbvad sannt, som holt öppet och enkelt ligger i homeopathion,. — Iavändniogsn, att ungdomen dock borde läras det ena, som det andra, gendref han ned det erfarenhetsdigra svaret: den hund, som ir skall drifvas till skogs, biter icke många djur. Den vigt, Wahlenbergs. namn bort lägga i vågskålen för homeopaihien i Sverige, minskades naiucdigtvis härigenom, äfvekbsom genom den omständigheien att han icks cx professo någonsin varit praktisk läkare, Men om man besinnar, att medikxamentsläran utgör en af de allravigtigaste delarna 2f läkarevetenskapen; så innebär det fectum att en Wahlecberg hyllade homeopathiska läkemethoden och var den förste, som egenteligen gjorde densamma här i landet känd, ett vittnesbörd om denna methods natursanning, hvilket är svårt att jäfva och som i en framtid, möjligen, kommer att räknas såsom ett ytterligare bevis på hans storhet. j j ij Å ( : at ) Detta låret ionefattat ett ordspel på frågarensgå ramo. Reds arm. 4 — ; (Insändt.) Man har genom bokbandela kommit i tillfälle görs I gå bekentskep med 2:ne sfhandlingsr om stängselskyl-:ii dighetin, den ena utgifven sf hr C. J. Grönvall år7o visar resultaterne af olika delningsgrunder, deriblang äfven ett nytt förslag, medelst sammansättning. af )å uppskattning och omkrets. Den sednare består dels!kö uj erioringar häremot, och dels i ett nytt försiag ba hvarigenom delningsgrun?en skulle blifva qvadrat-se FEL pa