Aftonbladet – 31 mars 1851, sida 2

S—S— — Red. har från en likare fått sig meldead nedanstående artikel med anmodan om des: iaförande i Aftonbladet, hvilket vi med nöje vilifara i anseende till det intressanta, fastär på några ställen temligen polemiska innehål!et: Om Göran Wahlenberg, -— ett ve: jag, som aldrig dör, domen öfver den, som dog, (Havamal.) Fäderneslandet har genom professor Wablenbarg: död återigen förlorat en af sina utmärktaste söner Upsala akademi en af sina namnkunnigaste lärare Ea sådan förlust vore, under: hvilka förhållanden som helst, i och för sig-egovad stt framkalla sorglig: känslor, men är döt nu si mycket mer, som kretsar al våra vetenskopsmän med europeiskt rykte betyd ligen glesnat och den närvarande tidsa tyckes sskn: förmåga att frambringa nya storheter, till ersättnicg för de hädangångna; hvilket gäller landet i ållmänhet, men i än högre grad om universiteten, synnerligen dessas realistiska fakulteter, den medicinska i Upsala, måhända, i främsta rummet. Sorgligast är dock att fisna; dat storbelen bos oss så litet erkinnes och värderas, att män, hvilka genom salils och vetenskapliga arbeten skänkt glans och ära åt sven.-ka namnet, hvarken i lifstidenskonas ifrån otidig: höcklande eller hinna väl sluta sina ögon sammen innan smädelsen är tillreds att spruta sitt etter på derås tott. Ett prof derpå har man uti deo u tidningen Upsala hemtade artikel om afl. professor Wehlenberg, hvilken stod attläsa i Aftonbladet sistlidae thorsdeg och nu gör sin rund genom landet. Åt! inägga sin protest deremot är en pligt för envar, som har någon aktning för hvad som är sann! och stort; och känslan deraf, i förening med tack samheten emot en vörded lärare, sätter nu älver ennen i band på dessa raders. författare, med ön skar, att kunca, i sin mån, bidraga till fredands a: den häjangångnes minne. Upsala, tidningen så väl som staden, har en egen lätthet ati låta inbilla sig studenthistorier. Sådana voro och äro ännu i mängd sängse om den aflidöe Wahlenberg, och an!edningen torde enklast vara att söka deruti, alt len store mannens egenheter erbjödo ett lätt vearbetadt fålt för den ungdomliga uppfinningssåfvan genom roliga sammanställningar och för illfället uppgjorda dikter. Men det finnes för lem en 2nBan, än mörkare källa: missöden vid :(entamira. Dertill kom hans ställning till sina kolleger i fakulteten. Slutligen hörde öcksi det till hans egenheter, att då dessa icke förstodos, hen icke heller ens brydde sig om att blifva förstådd af dem, som satte historierna I omlopp. Wehlenberg ver stark satirikus, ej blott emo! sndra, utan jemväl öfver sig sjelf. De godå, sossarna på stället, gamla så väl som usga. togo all:, äfven hvad som i satirisk mening yttrades al Wshlenberg, för kontant mynt; och så uppkom historien om skridskoåkningen på I Oranpgeri-dammer, jemte slika uppbyggliga be rättelser, älven den om ett af W. fälldt ytt cand2: jag vet ej hvarföre jag skulle dö hvilket han kuade säga i samma betydelse och sanske med mera skål, än den gamle romaren sitt: non omnis moriar. Strängt rättvis och sonsiderationslös utsade han ofta nog häftigt ch i hårda ord sin mening, jemväl till ung