Aftonbladet – 29 mars 1851, sida 1

gruppen vid dörren. Då skulle ni sett hur djupt och sirligt fru Gunilla neg, och hur väl bon visste lägga sina ord när kungen frågade henne om hon hade någon önskan att framföra. Ingen annan, ers majestät, svarade f. d. löjtnantskan, än att dessa mina begge söner redligt och tappert måtte tjena sin kung och sitt land; jag bar visst sökt inplanta allt godt hos dem, och salig Pistolkors sade altid... pJa, ja, det blir nog bra med den sakenr, afbröt Gustaf den Tredje leende, och räckte fru Gunilla sin hand, hvilken hon vördnadsfullt förde till sina läppar. Nå, fader riksdagsman, hvad önskar ni af er kung? sporde han derefter, i det hans blick med bebag föll på Liss Björnssons resliga gestalt. Jag önskar och beböfver visst ingerting, nåsdige konung., svarade Björn i det har rätade ut sig, men jag ville blott ännu en ging i mitt Hf se er och höra er tala. Gud besare vår kung! slöt Björn, och en klar tir, om rullade ner i den gamles :ilivergråa skägg, sade för kungen att det var en bjertats önskan. Teck, riksdagsman, det är en vacker önskann, sade Gustaf den tredje och klappade honom vänligt på axeln. Menn, fortsatte kungen i det han wände sig till Carin, som både neg och rodnade,, det fortaste hon kunde, det är ju er dotter, miksdagsmar, det är ett vackert barnp.s Prosten bar väl reda på om hon också är kunnig och beskedlig?, sade han till Svedehus, som stod några steg bakom hans majestät, nJa, ers majestätn, svarade den andlige, lilla Carin var mitt bästa läsebarn; den beskedliga flickan har nyligen blifvit förlofvad med den unge Fritz, som ers majestät behagade utnämna till korperal.n : EFertis.)