Aftonbladet – 29 mars 1851, sida 1

ter du, min gosse?, då rodnade vår bjelte ända opp till öronen och svarade blygt: Fritz, min kung, jag heter Fritz Pistolkore. Du är en rask gosse, godt här funnes många sådana, då skulle vi snart köra dansken borta, sade konungen och slog honom vänligt på axeln, jag utnämner dig genast till korporal, Fritz. Var Fritz lite smått förlägen öfver kungens nåd så blef han det ännu mer då flera röster i hopen menade: ja, det är en hurtig gosse, kan kungen tro, han passar just till korporal, den tycka vi oml Nu strömmade ynglingar och män fram för att låta inrullera sig i frikåren, och kungen tackade alla med en vänlig blick, i det ban aflägsnade sig med sin uppvaktning. Dagen innan Gustaf den tredje lemnade Mora för att aldrig mer dit återvända, erhöll hvar och en som hade något att andraga, tillträde hos bonom i prostgården. Hvarken fru Gunilla eller Liss Björnsson ville låta ett sådant tillfålie gå sig ur händer. Jag vill ännu en gång se honom förr än jag dör, menade f. d. riksdigsmannen, och så tog ban sina he!gedagskläder på och den fina Carin vid handen cch gick upp till konungen. Sysier Gunilla Pistoikors var en alltför god roja: list för att ej också göra sällskap med sina begge söner, militären Kurt och den improviserade korporalen. Och så stod snart bela säl skapet på vägen, förökt med Severin, uppstäldt vid dörren i stora salen på prostgården. Ens mängd officerare och ståndspersoner från tringliggande orter trängdes der om hvarandra för att uppfånga en blick och ett ord af denne konung, som hvar han kom utöfvade en så mäktig tjusvingskraft, och hvilken sedan ingen svensk regent mer än Carl Johan i så hög grad besuttit. Alia väntade att blifva tilltalade af kungen, men han vände sig i stället till den ensemma