svärd slogo genast på sköldarne och svarade: vi rädda det!n ... Men konungen kände för väl sitt rikes adel, det var derföre ej till den han denna gång vände sin bön om bjelp, men det var till svenska folket sjelf hvilket han sökte opp i sina hyddor och dalar, och svenska folket har alltid gerna lyssnat till sina konungars ord, ja, det har ofta gått i döden för dem. Så var nu konungen i Dalarne. Han ankom upp till Mera socken den 14 September och tog in hos prosten Svedelius). Genast u!sindes budkaflar. som hastigt gingo från hus till hus och underrättade männerna i Mora att de skulle samlas nästa söndag. Tag ner du, min son, skölden och svärdet och hjelmen och pilbågen och skura dem sen riktigt blanka, du kulla, så ropades öfvrallt i hyddor och gårdar, kring skog och filt dit budkafveln kom, och de resliga männerna i Dalom reste på sig, bistra i hågen. Det var efter gudstjenstens slut pifoljande öndag, som prosten Svedelius från predikstoen tillkännagaf att konungen önskade ettt samal med församlingen. På en plan, som sträcker sig från prostgårlen till elfver, är en liten plats innesluten med taket och derinom en helt liten fyrkantig kulle form af ett altare, i sina fyra hörn omgifvet af planterade aspar; man uppstiger dit pi nåra trappsteg; här var för tillfället byggl en ned granris sirad altan. Kurgen kom ner från kyrkan, omgifven af 1errarne, landshöfdingsn beron Beckfris, öfrerstallmästaren von Essen, kap:eneroa de 3asche och Tersmeden, samt fändrik Möllervård. (Forts) ) Histepiskt.