ej hafva iakttagits genom att från scenen uteslute en konstnär, som i så hög grad visat sig ega dess sympatier, och serdeles då hr C. ådsgalagt en lika sann och varm uppfattning af den klassiska, som a! den, modernt italienska musiken. Afven denna afson hörde man utmärkta prof på hr C:s förmåga i dessa afseenden. Den kantat för ;enor-röst af Mozart, som utgjorde hr C:s inträdesaummer, tillhör på en gång den store mästarens mest sublima och mest svåra kompositioner. Hr C. lyckades i sitt föredrag deraf denna gång uppfylla äfven den ömtåligaste kritiks fordringar. — Biethovens sång Närheten af den älskade är en underskön melodi, hvari blott de kärnfulla basarne röja Eroicans skapare; för öfrigt syns denna fina miniatyr mera egna sig till att försköna en enslig, kontemplativ stund, än till offentligt föredrag. Också lyckades hr C. ej alldeles träffa den ton af skärt ro mantiskt svärmeri, som genomgår detta stycke. — I Tösa på Svältera, som hr C. redan förut sjungit med stort biall, kom han den naiva nordiska folktonen så nära, som man kaa vänta af en sydländare. Med ännu mera lyftning sjöng ban den sköna folkmelodien: Du gamlas, du friska, du fjellhöga nord (upptecknad, såsom vi tro. af hr Dybeck) hvilken också måste gifvas dacapo. Utom programmet förskom den omtyckta sången Amour ds la patrieo, hvilken hr C. genom sitt själfulla föredrag och det vexlande uttrycket i da olika stroferna förstår att gifva mycket intresse. Tillsammans med hr Della Santa sjöng hr C. en bekant dustt ur Elisir dAmore, hvilken såsom komposition är af undererdvad halt, men blir rik på dramatiskt intressa genom det spirituella, energiska uttryck, som blixtrar ur hvarje ton, då styc ket sjunges af dessa artister. Annu en duott, dan naiva Stornello Trasteverinov, gafs denna afton, hvarvid hr Ciaffei biträddes af en musikälskarinna (elev af hr Gäntker), som genom sin goda metod, sitt lifiga uttryck och sin klara, eburu ej serdeles voluminösa stämma väckte mycken uppmärksamhet Utom duetten, som måsts gifvas dacapo, lät bom med lika bifall höra sig med en vacker romans af Joseph: son och en af Ricci. Sutligen gaf hr C. en afskedssång till sin publik: Mozarts herrliga komposition bDer Abichied, med för tillfället författad svensk text, och hvilken mottogs med allt det bifall sångarens ädla och rörande föredrag förtjente. Utom den Donizettiska dustten hörde man hr Della Santa i en aria ur la Parisina af samma författare, uti hvars föredrag man återfann den eld, den kraft, som i Ernpani och Linda förvärfvade hr Della Santa så lifliga sympatier. Soirgers instrumeatala del utföll mindra rikhaltig än den vokala, af skäl, som bofkapellets bekanta de. monstration mot hr Ciaffei lätt gifva vid handen Hrr H. Barents och Hasert utförde med ensemble ock noggraonhet en variationspjes öfver ett eriginaltem: för 9:ne pianos, af Schumann. Man fann ett vac kert tema och intressanta variationer; termats natul tillät väl sällan dess användande såsom bas och mel lanstämma, men deremot förekommo lyckliga kon tramotiver, och endast sällan afbörde man de ba. nala varisationspassagerna. Slutligen nämna vi ock en 414:årig flöjtist, Wilhelm Meyer, som utförde va: riationer af Förstenau. Denna gryende talang ege serdeles lyckliga anlag, och har redan uppnått er för sin ålder ej obetydlig fördighet, som med till bjelp af ett bättre instrument skuile tagit sig ännu fördelaktigare ut, än hvad som nu var fallet. Soir6en var besökt af ett så talrikt auditorium som lokalen kunde rimma, samt hedrades med när. varon af D. M. Drottningen oeh Enkedrottningen D. H. Kronprinsessan, Prinsessan Eugenia sam Prins August. —U4U—