Aftonbladet – 28 mars 1851, sida 1

varmare än septembersolens längsta stråle, fukade Carins läppar. Men du vet kanske icke vwvilkoret, Fritz, hviskade hastigt Carin i det hon gjorde sig fri från hans omfamning; ack, det ledsamma vilkoret!o ;Hvad menar du, Carin, frågade Fritz förvånad, hvilket vilkor? Jo, du vet pappa har en gammal båge hängandes derinne på väggen, en fasligt stor stålbåge.n Nåb, än sen då, hvad har bågen att göra ned kärleken ? Jo, för ser du, far har sagt, att den som vill ha mig till brud han miste först kupna spänna den bågen, vore det oek sjelfva kungen.n Har han sagt det? svarade Fritz i betydigt lägre ton, ty hen visste att hvad Liss Björnsson sagt stod fast som hälleberget. Ja, det är en tradition inom slägten, påstår far, och så måste den noga iakttagas.n Låt mig se bågen, Carins, ropade Fritz och begge sprungo hand i hand in i Liss Björnssons sofrums. Det var en i sanning förfärligt sttor och tung best den der massiva stålbågen maed sin rostade kolf, och nu för tiden bade kanske beböfts väl trenne för att handtera den rätt. Fri z såg ett ögonblick med vördrad på den gamla reliken, såg sedan på Carin bur bon tviflande smålog åt honor; då tog han den rer ivån vägg n och bar den lätt ut på gården. Hvad tänker du göra ? frågads Carin i det hon ställde sig bredvid Friz. Spänna bågen vet jag, lilla vänn, svarade han och nerlade jernpilen i pipans urhålkning. Fritz stretar väl en stund dermed, men spänner slutligen med senfull arm bågen, sigtar mot en väldig fur — pilen flyger af — men med sällsam klang söndersprang i detsamma den samla strängen.