Aftonbladet – 27 mars 1851, sida 2

nn nn VA det angilveri, som deraf blifvit en oundviklig följd. I Levanger hade marknaden gått för sig ganska lugnt och allt varit bra. Militären var ännu qvar, oaktadt intet tecken till oro visade sig. De i dag ankomne tidningar från Christiania, som gå t. o. m. sistlidne måndag den 24 dennes, innehålla inga sednare underrättelser från Thbrondbjem. — Med anledning deraf, att Ekonomiutskottets betänkande öfver riksdagsmannen Nils Strinnlunds motion om en undersökning ang. städernas privilegier m. m. troligen förekommer i nästefterföljande plena, anser Red. sig böra fästa allmänhetens synnerliga uppmärksamhet på nedanstående artikel, författad af en penna, som icke tillhör redaktionen, men som säkert skall läsas med mycket intresse: Något om riksdagsmannen N. Strinnlunds motioner angående städernes frioch rättigheter, handel och sjöfart, jord och inkomster. Under benämning af Nytt från riksdagen åren 1850 och 1851 af en reformvänp har den hedersmannen, riksdagsmannen i Bondeståndet Nils Strinnlund i Skjedom, låtit af trycket utgå åtskilliga af honom vid innevarande riksdag väckta motioner, angående städernes och deras borgerskaps frioch rättigheter, samt riksdagsmannen Lars Olssons från Stora Kopparbergs län, i anledning deraf i Bondeståndet utbragte anförande, hållet i samma stil och anda. När dessa yttriogar först förnummos i Bondeståndets plenum, hade man den tillfredsställelsen erfara, att desamma möttes af stort ogillande bland ståndets majoritet, som alltför väl insåg den försåtliga afsigten dermed att väcka split och oenighet emellan Borgareoch Bondestånden, genom hvilkas eniga samverkan i allmänna frågor under sista riksmötena åtskilliga nyttiga förbättringar kunnat åstadkommas, och hvilken enighet man såsom det synes under innevarande riksdag sökt på hvarjehanda sätt sönderspränga, allt i junkerpartiets och reaktionens intresse. Följaktligen fästades vid motionernas framträde föga afseende, oansedt man icke kunde undgå att beundra djupet af den statsmannavishet, hvilken der uppenbarade sig, äfvensom erkänna skickligheten af den taktik, som, till fördel för illa dolda sträfvanden i nyssnämnde riktning, har sökt bemantla sig med nitet för allmänt väl och nyttiga reformer. Brodren Strinnlunds antecedentia i reformväg (vi bedje om ursäkt att vi nyttja denna titel, hvartill han såsom adept och invigd i riksdagsmysterierna alltifrån det gamla systemets tid företrädesvis kan anses berättigad) förminskade onekligen i hög grad vigten af hans framställningar, så länge dessa stadnade inom ståndet, hvarest man af hans beteende såsom ledamot i Statsutskottet, der han lyckas att vid hvarje riksdags början inpraktisera sig, åtminstone innan riksdagarnes förlopp, nogsamt känner af bvad ull han är. Men sedan afbandlingarne från trycket blifvit utgifne och gratis spridde i flere tusen exemplar bland allmänheten, samt pluraliteten af allmänna Besvärsoch Ekonomiutskottets ledamöter u!i utlåtandet AM 59 adopterat Strinnlunds förslag, torde det vara nödigt alt illustrera dessa framställningar, på det den okunnige icke må förledas till; oriktiga bedömanden i anledning af det myckna förvillande och skenfagra, som finnes i uppgifterna. Ehuru brodren Strinnlund synes vara mycket angelägen derom att författareäran icke må honom frånkännas, till hvilket ändamål han erkänner sig icke i allo kunna uttrycka sig med ett fint och bildadt skrifspråk, emedan hans, den blygsamme mannens, uppfostran var fullbordad innan den nya förordningen angående folkundervisningen utkommit och han dessutom, kantänka! blott hvart tredje år utbyter plogen mot pennan, röjdes likväl genast vid motionens afgifvande bärom åtskilliga betänkligheter inom Bondeståndet. Utan att just instämma deruti, kan man likväl icke neka, att ehuru det fifliza i planläggningen icke är främmande för Strinnlunds skaplynne, förråder dock utförandet en föregående kurs af adeliga öfningar inom kongl. Kammarrätten, och knappast skulle någon annan än en f. d. landshöfding i Kalmar län så noga kunnat hafva reda på stadsprivilegierna i Kalmar och de småländska städerna, hvadan det icke heller är svårt att följa räfvens spår i sanden. Men vi kunna gerna lemna Strinnlund författareäran oantastad; hvad han derpå vinner komter väl tiden att utvisa. Vi skole nu öfvergå till granskningen af hans framställningar. Hr Strinnlund börjar sitt föresatta värf med en vördnadsfull bugning för Ridd. och Adeln, som genom dess frivilliga afsägelse af ett gammalt och dyrbart privilegium undanröjt det största hindret för Bondeståndets uppblomstring och förkofran medelst rättigheten att besitta och möjligheten att förvärfva all slags jord. Huru frivillig denna afsögelse må hafva varit,