I Se så, nu har han väl för hundrade gånger sett på sal. fendriken, kusin lilla, kom nu och t:g sig en bit på morgor qvisten, det skall smaka bonomp, hördes fru Gunilla i dörren inifrån nästa rum. Och Björns öga fägnade sig snart åt ett stort uppdukadt bord med den aptitligaste matsedel i verlden: Smör så gult, som en ranunkel, Viidsvinsskinka, röd och dunkel, Urens bringa, björnens bog Och en orre, fälld I skog — — Härtill var det fradgande ö!et och hembryggda mjödet i sina ståtliga välkommor, af arbetadt silfver en kärkommen läskedryck. Men hvar håller sig Fritizs, sade den baställsamma fru Gunilla. Fritz plär alltid vara inne och läsa till bordet. Ja, hvar är Frita?a frågade Björn; jag har inte sett till honom sen jag kom in till syster och annars plägar den raska gossen alltid komma och taga emot mig. Men Fritz var och förblef borta. Man slog sig emedlertid ner vid bordet och Björn höll just som bäst på att prisa syster Gunillas anrättningar och förde mjödkannan till sina läppar, då ett buller utanför på gården ådrog sig deras uppmärksamhet, Fru Gunilla lät knifven falla hvarmed hon skulle bryta orrens vinge och skyndade till fönstret. Tvenne ryttare stannade i detsamma sina af svett löddriga kampar utanför huset och den ene af dem hade ej väl bunnit stiga af förr än han med ett dugtigt handslag helsade Björn, som på syster Gunillas uppmaning att se efter hvad det var för ena gått ut på gården. God dag, fader Björn, hur mår mamma och Carin och Friiz? sporde ynglingen hastigt efter hvarannat, hur må de?t, (Forts. följer.)