Aftonbladet – 26 mars 1851, sida 1

i DALARNE. PENSRITNING AF C-—D. pvilken blott reser för sitt nöje skull, Söll jag just På att I ett anger nämt dolce får Diente jåta röken af en sann-! skyldig bavanna uppstiga mot Coblenzs aftonhimmel, der jag s3tt På en balkong och sig utåt de lifliga gator v2 i den tyska hbandelsstar den. Bredvid mig så tt der vackra nittonåriga Hedda, dotter till den Vän i hvars bus jag bodde, och föreläste högt: de sednaste tidningsbulletinerna från AmeriX2 Om det ofantliga doilarsreguet och guingeburketterna, som Jyckliggjort den nordiska näkteigalen. Som svensk hade det varit högst oartigt Om jeg ej funnit mig oändligen förtjust af mamsell Linds triumfer och af att höra hennes beröm från ep ung flickas läppar, som om bon just ej var sjelfva näktergalen,, dock kunde drilla rätt näktergeliskt. Hestigt afbröts dock min uppmärksamhet af några välbekanta ord, yttrade nere under balkongen och som ofrivilligt kommo mitt bjerta att spritta till af plädje, alldeJes som främlingens, när han fjerran från fosixjorden någon gång wräffar på en landsman eller råkar att få böra — en bemlandston, som återför hans alpers och bans barndoms minnep. Ja, hvad tror ni väl då jag hörde och såg? Ser du! ropade jag till Hedda och visade henne 1 detsamma en grupp Dalfolk i sin egendom: liga nationalkos: yr, drägter från Mora, Leksakd och Rättvik, alideles som vi ce dem i herrar Forssells och Grafströms Ett år i Svergen, och som vi bland kunna upptäcka på Wiens Prater, på Paris boulevarder, ja till och med i Neapels Villa Reale. Veritabla dalkarlar, mitt herrskap! ;Du ska nog köpa e klocku, du?s frågade Som en ourist,