BLANDADE ÄMNEN: Sophia-kyrkan och Fossati. Gud är uti henne, hon skall icke vackla; Gud skall uppehålla henne från den ena morgonen till den andra. Dessa ord voro intryckta på hvar och en af de tegelsienar, som användes vid återuppbrggandet af kupolen till S:t Sophiakyrkan i Constantinopel. Ena sakkunnig skattmästare under kejsar Justinianus sändes enligt Codini uppgift till Rhbodus, ör att der låta bränna tegel, som voro fem, ja enligt andra byzantioska historisskrifvare, tolf gånger lättare än de vanliga. Den tidens (530—3537) mest berömda arkitekter, Is dor och Anthbemius, från det då med den antika konsten ännu förtrogna Karien, egnade deråt sina statiska, mekaniska och arkitektoniska kunskaper, hvartill sagan äfven bifogat fysiska konststycken. Kejsaren sjelf sades likväl genom Dn engels ingifvelse hafva löss problemet för uppbyggandet af kupolen, hvarpi de störa byggmästarne rin Miletus och Trelles en lingre tid förgäfves hade grubblat. Gerom inmurads reliker troddes mar verksammsst försäkra sig om byggnadens bestånd; i samma afsigt blefvo offentliga förböner hållna vid falläcdningen af hvart tolfte murskifte. Starka s:ödje pelsre gjorde sitt till, men vanställde kyrkans yttre. Så förflöt hela den öfriga byzantinska tiden och den turkiska, ända tills nu; mer än tretton århuzdraden framtågede öfver S:t Sophia, ionan kyrkan åter behöfde någon hufvudreparation. Först för pigra år sedan bief en del af kupolen mycket förfal len, så att en snar undergång hotade denna Öster landets veckraste och mest storartade byggnad. Men redan förut gjorde de få kristna, som insläppte: i den. stora moskeen, ganska sorgliga liakttsgel er: mörka orena geromgångar,! fordom från Greklands tempel borttagna och här uppställda marmorpelare hvilka voro vårdslösade och nedsvärtade af turkarne, samt märken efter grofva yxhugg sålångt barbarerna kunnat nå ornamenterna; berömda, men efter eröf ringen 4453 med kalk öfvertäckta mosaiker; karnoisser och marmorgolf, höljda med fotstjockt lager ef smuts efier du:vor, hvilka fått flyga fritt ut och In genom fönstren. Kupolen, som i svindlande höjd uppbäres ef två rader öfver hvsrandra stående mindre pelare, hade småningom tryckt dessa utåt ur deras lodräta ställning. Ur de skadade takrännorna sipprada vattnet, ej allenast genom de urgamla hvalfven, utan dröp äfven in i sjelfva kyrkaa på de dyrbara mattorna och störds de knäböjande mollaher0a3 andakt, på samma gång som dest erierade dem om den öfver deras hufvudea sväfvande kupolens bristfälliga skick. I detta betänkliga tillstånd hade byggnaden redan en längre tid befunnits, utan att någon med allvar tänkt på dess isiåndsättande, med undamtag af Fossati, en i rysk tjenst varande arkitekt, som uppbyggt det vackra ryska minisier-paiatset i Constantinopal och derigenom gjort sig på det fördelaktigaste känd. Han begagnads det vänskapliga förhållande, hvari ban stod till Redschid Pascha, Halil Pascha och Ri: faat Pascha, de kraftigaste stödea för Portens dåvarande regeringssystem, för ast som oftast göra dem uppmärksamma på den slutliga undergång, som hotads den åldriga kupolen. Då hette det likväl ellsid: bGud är stor, men riket är fattigt! Dermed trodde de sig lugna arkitekten när han talade om det Damoklessvärd, som i moskten hängde öfver de rättrognes hufvuden. Slutligen blefvo herrarne likväl oroliga. Sultanen önskade ett utlåtanda öfver saken och tycktes hågad att göra något för upprätthållande; af en minnesvård, som till en del sammanhängde med rikets ära och för hvars skull tusentals otrogna årligen kommo från alla delar a! Europa och med undran betraktade S:t Sophia; något som muselmännen i öfrigt bade svårt att begripa. Hedoa äfven ministrarne förklarat sig för reparationen, så voro icke på långt när alla hinder derigenom undsanröjda. Ibland andra skråbyggmästare vistas i Constantinopel äfven en armeniansk familj Karebet, hvilken, osktadt sin rikedom och till föjd af en slug förställning, siryker omkring i dåliga, ja ofia srasiga kläder. Rättigheten att bygga och måla sultazrens af bräder bsstående lustsloit och palatser har sedan urminnes tider gått i arf inom denna sligt, och dess medlemmar hafva derpå vunnit ofantliga summor. Ehuru ministrarge ej hyste rågot: förtroende till dem, ville man likväl så mycket som möjligt skona deras fåfänga, och en dag församlade man Karabeterna, jemte åtskilliga turkiska arkitskter, för ett iahemta deras råd angående S:t Sophia-kyrkans (ståndsättande. Ea af turkarns föreslog att tillbygga två minareter och att: öfvermåla såväl kupolen som väggarne med blått och gyllne stjernor, hvarigenom alla de skadade ställena skulle döljes; en ennan rådde att i stället för stjernor anbringa gyilne solar, äfvensom att måla utsidan, för att så mycket säkrare kunna undanskymma hvarje remna i murarsa. Ea tredje insåg hela skadan osetydlig, och lade mera vigt på reparauionsn af brusnarne, skolorna, och den siors kyrkdörrea. Hela diskussionen inosa byggpadsrådet tog den förutsedda vandaingen, ocH Riza Pascha lada bort sia pipa, för att återföra arkitektorna til åufvudsaken: mediea att förekomma den hotande faran af kupolens instörtande och at återgiiva pelarne deras lodräta stälininz. Vid deta lifsterligs uppdrag sigo Karsbiterna och arkiiekterna högs förlägna ut, men påstoio snart, med vanlig ofö skämdbet, ett kyrkans uppbigsare hade med fli ställt till så och icke annorlunda; pela:ne måste iu:a, byggmistara i vesterlandet bade byggt luiands torn till och med, Då gick en vindfiäkt genom rummet och Fossati påsted sig hafva sett Isidors vredgado vålnad svåfta doaröfver, Ministrarno in