Aftonbladet – 24 mars 1851, sida 2

gödselsamling, såvida någon äring skall kunna väntas af så steril jord: hvartill kommer, att för närvarande, serdeles de så kallade förläggarnep ifrig arbeta på sina hemmans förbättring, genom stenigs markers rödjande, stenmurars uppläggande, mossar: och kärrs utdikning och grusförande, m. m., dervic såväl drängar, som daglönare och betingsarbetarc kunna erbålia tillräcklig motion. Dessutom skull en förståndig menniska lätt kunna insa, att, då fa briker ech färgerier äro till mängd anlagda uti bä vadet och det närbelägna Borås, ved och kol till osar. nörd qvantitet roåste åtgå till bedrifvandet af dessa verk, och att, då här inga stenkolsgrufvor gifvas ganska mycket arbete måste användas på huggning, kolning och körande. Härtill må ännu fogas ett bevis på Marbons idoghet. Större delen afbesarne måste, då de om vinteraftonen trötte inkomma i hemmet, ännu gripa sig an och sätta sig till spinnrocken, för att arbeta med bomullsgarnet till långt på qvällen, och om morgonen återgå till samma syssealsättning, under dagens afvaktande: i stället at! på andra orter denna tid mest användes att sofvs eller prata. Således anser ins. intet skäl vara för handen, att utropa Marbon för Sybarit; men skulle knallp biografen ännu tviffa, kunde han en gång försöka att boxas med en marbodräng, för att pröfv: hans bomullsiena knytnäfvar; torde hända att klå dan icke på länge retade att författa nidskrifter. Sedan arbetsklassen sålunda blifvit öfverskummad utgjuter mernämnde artikel nu hela dräggen af galla på de s. k. förläggarne. Frin urminnes tid ba Mark varit jemförelsevis väl bebyggdt, och inbyggarne måne om snygghet och renlighet. Är det då underligt att de ännu följa med tiden; att en förmögen bonde vill hafva en vacker och rymlig boning? An mer: en sådan förläggare måste ju hafva hus att förvara en mängd bomullsgarn och väfnader, och rum för afpämarne af hans waror, hvilke, åtminstone i den förra goda handelstiden, stundom anlände öfver tjogtals, som måste herbargeras öfve; natten; behöfdes då icke större hus än förut, då in gen sådan trafik ägde rum? — Svaret är lätt at finna, och endast afundsjukan skriker öfver palats Man kunde snart falla på den tankan, att artikel författaren sjelf vore en gourmand, elldenstund ha: anser frosseri för ett paradis, com Marks förläggar eröfrat; och hans jalousie utbryter märkbart öfve deras champagnoeförråder. Så går det — Marbor äger ännu qvar något af förfådrens gästvänlighet härtill blandas en portion ärelystaad, att han vil tractera bättre än andre, derigenom får han snar: trägna påhelsningar, äfven af klandersjuka parasitgäster, och skördar speord för beröm, och får skam till tack. STATE FR