Aftonbladet – 24 mars 1851, sida 2

vika sådana betänkligheter, och de skänktal bandarbetena blifva säkert talrika om man erinrar sig att hvarje broderi, hvarja derpå nedlagd omsorg och smak bidrager till samma ändamål. Gåfvorna komma att emottagas den 7 och 8 April från kl. 14 till 3, uppställningen sker den 9 och försäljningen den 10, 11 och 12 3 samma månid. Man behöfver ej tvifla om den sympathi, som skall ådagaliggas för de patroniserande damer hvilka åtaga sig detta bestyr, den erkånsla de derföre skola förvärfva, äfvensom att tilloppet af besökande blir talrikt och framgången af företaget i följd deraf lysande. ——— — Den förut omtalade Typografiska Förenin-: gens högtid i går var besökt af en talrik sam ling, hvaribland åtskillige litteratörer och boktryckare äfven voro inbjudne. Flera före: drag höllos, såväl muntliga som musikaliska, ;bland hvilka sednare i synnerhet ett af herr Hasert på piano och ett af herr Westerdahl på flöjt vunno stort bifall. Sångehören presterade äfven åtskilliga vackra stycken. Samlingen åtskiljdes först sent på natten. — En af Mindre teaterns sujetter, herr C. R. Lindmark, annonserar till om onsdag sitt recaitspektakel. Programmet dertill är ganska klassiskt ; det upptager nemligen Don Ranudo de Colibrados och M 777 eller Lotteri på fas egendom, och bland de vid representationen piträdande nämnas herrar Malmsiröm och L. Deland, ett par drama:iska talanger som man ej i hvardagslag får se på tiljan. På nämnde teater har i dessa dagar upp:ommit ett nytt stycke, Morfar Guerin, en iten dram, som kallar sig för komedi efter den slutar på ett tillfredsställande sätt. Den första akten är ett intagande genrestycke för sig, framställande en ung flicka som lär sin ulla bror att läsa, en gammal morfar som ned välbehag betraktar de båda barnen, och — skuggan på taflan — en bekymrad familjefar. Andra akten eller taflan visar oss en bild af rikedom och ofrid, mildrad af en gammal välvillig hushbållerskas närvaro. Hr Torsslows mästerskap gör sig i detta stycke gällande i den älskvärde gamles roll — för hr Norrbys komik är här mindre utrymme; men så söker stycket också icke sin framgång genom att kittla skrattmusklerna, utan medelst väckande af öma sensationer, hvilka visserligen icke uteblifva hos åskådare med sinne för familjelifvets sorger och fröjder. För öfrigt upptages Mindre teaterns repertoar fortfarande af Neckens dotter, en skapelse af både vatten och anda. Men den snillrika, den intriganta Drotfninger af Navarra på kongl. teatern har nedgått i en förtidig graf! Mindre teatern har således ännu en gång haft rätt deri, att medan spelet på kongl. teatern rör sig i dn högre regionerna, mellan kejsare, kungar, grefvar och furstinnor, hålla sig på djupet ... men på ett djup, framställande hafsfruns palats af perlor och koraller, och hennes! intriger, som minsann icke ge prinsessan Margarethas af Valois efter! Emellertid ville vi väl ge ett konungarike — Navarra till exempel — för det danska originalet till Neckens dotter. Vi ville väl veta hvem vi skola komplimentera för dessa . humoristiska och poetiska drag, hvaraf den fantastiska skapelsen är sammanväfd, om Overskou eller förf. till Läsarepresten. Något hvarpå vi bestämdt igenkänna den kongl. svenska bearbetaren är den lojala och fosterländska andar, som vid ett par tillfällen icke kan underlåta att ge sig luft. Nå, det skadar adrig ehuru det här icke precist hör till pjesen. Titteritit och Vivivivi — vi tycka oss känna igen dessa namn, vara förtroliga med dem som med fogelqvittret i Hagaparken. Det är ett par vattunymfer som heta så. Men deras personer kännas vi knappt vid; de se fasligt allvarsamma ut, röra sig med mycken värdighet; och deklamera jamber! Det är ej dessa skalk-!! aktiga små najader, fader Bellman låtit oss ana j! der Brunnsvikens bölja klar ! i valtrade vågor sig drara. Men på det hela äro vi mycket nöjda med i: frågavarande skådespe!, för hvars framgång alla sceniska resurser blifvit anlitade. Man begär :! ej att med messkligt förnuft begripa andeväsendens rim och reson. Således grubbla vi: icke mycket öfver huru hafsfrun kan finna sig så I dödligt förolämpad af att en ung sjöman förklarar, Il sin fåstmö för den vackraste, den bästa flicka i hela verlden. Men vi begripa godt, att den idle unge mannen ej vill dela med sig åt sina kära anförvandter af den rikedom han fått af hafsfrun med uttryckligt besked att den i! deras händer icke skulle medföra någon vwäl-; signelse. Och de! är derföre vi återigen icke, begripa hvad den gode Peter Stropp slutligen har att ångra eller försona. Men så går det när, ; som en mera djupsinnig rec. säger, adet för-, nuftiga natursammanhanget är upphäfdi,! Detta!, hindrar ej att förevarande pjes är högst popu-) I l I är; den har nu snart i en månads tid gifvits var och hvarannan afton. Titelroilen, som först gafs af m:ll Frösslind, ar nu öfvertagits af m:ll Lindmark; den ena ramställde den stolta hafsfrun, den andra pelar den förl:damnde. Herr Lars Kinnansson är en trohjertad gammal sjöman ch herr Gustaf Kiomansson en hurtig ung lito. Herr Norrby, såsom pensionerad postekter, är just i sitt esse. Eerr Torsslow visar ig som Necken med en krans af sjöblad påif itt vackra hufvud .., det är sant, en aflager!h kulle vi i allmänhet anse bittre anstå honom; ; nen den får förstås inunder. t — — Under loppet af år 4850 bafva inom Norrottens län blifvit fångade: 34 björnar, 40 varar, 59 filfrasar, 488 räfvar, 1335 mårdar, 40!y ttrar, 353 lekatter, 963 skjälar, 48 örnar, h m a 8 ufvar, 498 ugglor, 439 hökar, 20 glador ch 534 falkar. NÅGRA ERFORDERLIGA UPPLYSNINGAR h OM MARKS HARAD. k Det år bekant, att Götheborgsposten i sam-!h nranhans med da amtalada afhniäea ftw Afa; leg