Aftonbladet – 22 mars 1851, sida 3

fyllning och talrika utflyttningar. Han menade satt v! genom eftergifter åt judarne sluiligen skulle gå Polens öde till mötes. Men ett kärnsrgument hemtads br von Har mensdo:ff från judarves kyrkogirdar. Han mezade pemligen, att de icke voro ett jemlikheters, uten ett klas:fördelningarnes folk, ty de hafva två kyrkogårdsr, den ene izom tullen och dena andra utanför, och i den ena begrafvas, sor talaren sade, men friherre Raab sedermera vsderla de, de förnäma judarns, i den andra de ringare. För jf.igt bade deras utsiräckta rättigheter 1838 gjort att då varande upploppet tilltog och riktades mot dem. Sådent borde man nu undvika. Den fördragsamhet man åberopat skulle finnas i Frankrike ;ch Amerika emot oliza trosbekännare vore, enligt br v. H:s meniog, endast en fördrsgsamhet medan tra kristna sekter, ty man lärer icke tillåta en mshomeden i Frenkrike stt hafva flera hustrur eller en hisdu i Amerika att bränna enkor. Judarnes duglighet för krigsståndet, menade talaren, vore högst ringa; han hade nemligen i Preussen sett ett upp!rädo med en judisk officer, hvilket ham icke ville omtala, och derjemte hade han hört att på det ryska ångfartyg som var här hada judsrne blifvit envända till eldare och handtlangare. Om juden föredrager sin religion, så må han underkasta sig de besvärligheter, som med dess utöfvands i ett kristet land äro förenade, hvarom icke må han öfvergå til! kristendomen och åtnjuta medborgerliga rättigheter. (Forts.)