Aftonbladet – 21 mars 1851, sida 2

på denna upptäckt, följde i hennes bröst er strid af två motverkande känslor. Kärleker ville, att hon, för att lugna hans svartsjuka skulle för honom säga allt, hvaraf hennes hjerts var uppfyl!dt ; men stoltheten höll henne till baka och framställde som förödmjukande, om hon först skulle affalla ifrån de grundsatser hvilka hon förut så häftigt försvarat: nej, hon mås e åtminstone först bafva flera öfsertygande bevis på hans kärlek. Hon bad honom, att allena med henne gå in på en stig, som förde vidare inåt parken, och måste dervid fatta hans arm, emedan hennes knän darrade. Ar denna flicka, är Anna er brorsdotter:? sade hon sakta. Ja, hon är datter till min hror, som gifte ;g under sitt stånd och devigenom så förtörnade min far, att han gjorde honom arflös. Han blef nödsikad söka en liten anställning, som ham erhöll i en liten st:d några mil härfrån, der han ef er några år afl-d; jag erinrar nig honom knappt, ty jag var många år yngre in han och såg honom sällan. Allt sedan jag blef oafhängg, har jag vem ett stöd för hans nka och bans dotter, och då äfven den förra ör icke längesedan dog, fann jag rödigt, att inöra min brorsdotter i en, efter hennes förra ippostran, passande krets, här i prestgården, os hennes och min slägting kanonissan ven Leppel. Hvarföre dolde pi deita för mig ? Det faller mig oangenämt, då jag måste ävka på hela detta förhållande — det bedröfar mig för min brors skull, som kunnat vara mina förhålandea och i min lyckliga ekononiska stäliniog, men i stället bortsörjde sitt lif en för bonom icke egnad sfer. ,Salentin:, sade Adrienne, det var dock icke ätt, alt ni förteg detta för mig; ni har deri-nom varit skuld till att jag emot er begått a stor orättvisa. Jag skulle albedja den, kulie nöjaktigt för er förklara, hvad som fört vg bit i baron Hartwigs sällskap, om ickel n tyngd tryckte mitt bröst, som jag måste uta inom mig Salentin, jag tänker icke mera,