Aftonbladet – 21 mars 1851, sida 2

Iträdt i trädgården. — Det var grefve Salentin Efter ett kort samtal med fröken von Keppe ville han se och tala med Anna. Den gaml fröken hade ifrån sitt fönster sett ned i träd gården — och då hon icke kunde upptäck: Anna der, tiltsade hon f. d. pastorn i Steinheim som stod under förstret, att uppsöka och sänds flickan till henne. Den gamle herrn stapplade af i de tungs bott-forterna, men då Salentin igenom fönstrel såg den utsände långsamt skridande sade, har sig vilja sjelf söka Anna och gick ned. Han följde den gamle, som böjde in åt de krökta gångarne ; sedan fullfiljande en slingrande stig befann han sig piö:sligt, vid en vändning, midt emo: en grupp, hvars anblick hejdade hans steg. Skild ifrån honom igenom en smal kanal, med jen bro öfver, satt på en stenbänk hans brud, satt Adrienne Traunsteia och hennes förre tilbedjare, Hartwig, stod framföre henne, som nu uppstigande, med största för:rolighet emottog hans erbjudna arm. Salentin stod snart framföre dem. . Under alla andra omständigheter skulle grefven undvikit ena scen; — Men nu,i detta Öögoablick bemäktigade sig honom en känsla af vild svartsjuka, som nedtystade all aristokratisk benning. Adrienne, stamirade han dödsbek och med dirrende läppar — jag har ingen rättighet till er kärlek, men dock till er akinivg for mitt nem-, till sktringen för ert ezet rykte Salentin, afbröt hon honom, hvitka förebråelser! Och dem vågar ni göra mig i åsyn af denna flicka. Hon visade på Anna,som åtföljd af den gamle pastorn i detta ögonblick kom emot dem. Denna flicka ? — Mia brorsdott.r? — hvartöre icke ? Er brorsdoter! ropade Hartwig förundrad. Adrieone såg på Salentin med en obeskriflig blics. I detta ögonblick igenomblixtrade henne cn stråle af oäcdlig fröjd deröfver, ait Salentins isre röres2 icke var blygsel, som dolde sig under maskea af oförtjent förolämpning, ujan ett utbrott af svartsjuk lidelse. Omedelbart