Aftonbladet – 21 mars 1851, sida 1

få månader förut förlorat sin mor? Hon anklagade sig bittert för denna dårskap och gick nu så långt, att hon beslöt att icke mera beträda emottagningsrummet då Hartwig kom; men ack, då kom han säkert till henue i trädgården, på gården, och hon faun ingen utväg att gömma sig eller undvika honom. Att hin egentligen blott kom för hennes skuil, den tanken hade väl hos henne uppstigit, men bon ville för allt i verlden icke tillstå den, Hon bäfvade för det oändliga jubel, som vissheten härom skulle väcka i hennes själ, och bloita aningen derom wile sönderspränga hennes unga bröst. Ifeån hans läppar bade hon icke hört ett ord om kärlek och hon skuile ju nedsjunkit i jorden af förlägenhet om han uttalat det. Men så mycket var dock uppenbart, att ban för henne fatiat etwt ligt intresse; ty hon märkte ofta, att an talade med någon annan, sökte dock n benne, och att han då betraktade ed ljusa, leende, men äfven med sorgligay förtärande blickar. Också talade han anBporlunda med benne, än med andra; i hans röst låg då något sväfvande, darrande, och stundom var det, som röjdes deruti nigon inre förtrytelse, Gud vet emot hvem, och emot hvad; men oftast talade han dock så allvarligt, vänligt och mildt till henne och tillika så öppet, förståndigt och blygsamt, att han hos henne framkallat ett förtroende, som bon alitsedan sin mors död icke känt för någon 2nnan. Detta var det, som för henne hade något så förtrollande. Hans min dervid var så ädel, hans hållning så sjelfmedvetande lugn, hans bemötande så fullärdadt sedligt, och tilhka gaf hans aristokratiska uppfostran och umgänget i stora verldens bildade kretsar honom, 1 bennes ögon, något så öfverlägset alla andra menniskor, med hvilka bon förut kommit i beröring, att bon ansåg honom för ett väsende af högre art. . Och Hartwig hede verkligen jå sednare tiIder, isycnsrbet all. sedan hans vist:inde vid hertigens af H lilla hof, erhållit ett sådant Jugn, en sådan resigoation och mi!dhet, att hen ned tillfredstålle:se kunde säkra till sig sjell, att han blifvit förärdrad — och säkert icke mera skulle göra det mindre fördelaktiga intryck, hbvarom Adrienne Treusstein skrifvit 3 brefvet till sin väninna. Hans förra lefnad, sade s Å