Aftonbladet – 21 mars 1851, sida 1

äronträd, steg försedd med sin knif upp på den ch fann alltid grenar som måste afskäras, eler mossa och mask som måste bortplockas. Jerunder talade och skämtade han med Anna, om dock stundom måste ålägga honom tystad då han smädade den gamla tanten, eller nnars pratade något besynnerligt. Jungfrus, sade ban en afton, då ban nedsommit i trädgården, med välförvarade ben och fötter i med yllefoder försedda bottforer, ör att hjelpa henne att lyfta den fyllda vatenkannan ur karet, som stod midt i irädsården; jungru, hvilket helgon är hennes kyddspatron? Ingen! svarade hon; skulle jag icke hafva 10g af den heliga Anna?x Nej, nej, stackars barn! Med henne skulle jungfrun icke komma långt; jag bar tänkt efter, att jungfrun behöfver ett skyddshelgon, och då jag i natt icke kunde sofva, har jag för henne utvalt ett. Det var icke lätt; ty det gifves så många, alla med olika krafter och välgörande egenskaper; men för henne ville jig hafva något så rätt tillförlitligt, troget och älskvärdt. Nå, kan jungfrun icke gissa hvem jag valt?, Då måste jag ju igenomsöka hela kalendern? Den heliga Petrus Amatus är detl ropide den gamle herrn och utbrast i ett häftigt skratt. Anna blef ännu mera blossande röd, än hon förut var af ansträngningen vid vattenupphemtningen, och bortskyndade med sin vattenkanna, utan att i sin förlägenhet kunna svara ett ord; ty bestört och oroad hade hon biifvit i högsta grad. Hvad hon så djupt inom sig dolt, och hvad hon trodde vara förborgadt för hvarje blick, det hade nu de skelande ög30nen hos denne godmodige, men med sitt gyckel odräglige gamle herrn upptäckt. Hon blygdes, och borde hon det icke? Blott få dagar voro förflutna sedan bon första gången såg honom; bon, som annars aldrig gifvit akt på unga män, hade nu blott en tanke, en bid i sin själ, och denna bild var ingen annan, än baron Hartwigs: hon drömde om honom, och ansåg bvarje dag, då bon icke såg och hörde bonom, som förlorad, och var det icke oförlåtligt, brotishgt handladt af en så ung och enkelt uppfostrad flicka som borde hafva annat alt göra, än tänka på en så högt öfver henne ställd man, så mycket mer som hon blott några