Aftonbladet – 20 mars 1851, sida 1

ningar man bringar dig, och alt du icke är det, stegrar din sjelfkänsla. Du känner dig upphöjd deröfver och deruti består din dygd. Men då du finner dig höjd öfver dessa hyllande menniskors spirituela nivezu, hvad skall sedan nära denna känsla af öfverlägsenhet, hvilken blifvit för dig nödvändig, såsom en kär tillhörighet, ett behof, en vana? Kortligen, din dygd är betagen den grund, på hyvilken den hvilade, din filosofi den piedestal, på hvilken den stod.n Cbarmant! ropade Adrienne leende som af denna mindre smickrande förklaring icke syntes oargenämt triffad. Men vet du, Salentin, att under dessa dina sinnrika yttrinden döljer sig mycket, som liknar en kärleksförklarirg. Sååla sade Salentin studsance och fann alt denna anmärkning var ganska träffande. Nå, var Jugn, herr grefven, fortfor Adrienne. ,Sedan i dag är j:g fullkomligt säker, att jag i detta afseende har af er ingenting att frukiax Och hvad gör dig så säker ?, Det är min hemhghet!, Grefven teg och efter en stund fortfor Adriepne, antagande en så bkgiltig ton, att man kurnat tro henne iänka på nigot helt i:nnat: Salevtin, känner du pastorn i Lodorf? Hvem? frågade grefven bestört och som! det syntes högst öfverraskad. Han förråder sig, hviskade Adrienne ir om sig, bortvändande ansigtet, som visade spår af 010. Hon förråder sig!, tänkte Salentin, röjande förlägenhet i sina drag. Jag n enarx, fortfor Adrienne, om du ofta besöker Lodorf. Någon har sagt mig det. Ja, stundomp, svarade grefven, sntagande en elliarlig min. Pastorn är en ganska instuerad man ocb en fröken von Keppel, som bor i prestgården, är en aflägeen slägting till mig., Adriznne teg och riktade en vemodig blick, igerom de linga ögonlocken på sin troloivade, hvilken skidade ut igenum fönstret. Efter en paus sade Salentin: du bar exhållit bref i dag, äfven ett itrån Josephine Tressenheim ? Ja, buiu vet du det?n Det är min hemlighet. En betjent inträdde nu och anmälte karon ren Hartwig.