Aftonbladet – 19 mars 1851, sida 3

JCH IUKU PACUVIN UVINIDLUIVIS Ut vBet SSRIILte, I JR ar icke sagt att jag ej har nägot att erinra mo: vardena på de stulna persedlarne, utan endast av ag alldeles icke har med saken ett skaffa; hvilket af ordföranden hr rådman Alexandersson anlednin; jttra: pmåtte du Ablstedt vara lika mån om att ala sanning, som vi att skriva sanningen, så vore let väl, derpå Ahlstedt åter inföll: jag fördrager lott sanning,. Nu börjades vittnesförhören, som upptogo nära yra timmers tid, och hördes först de vittnen Ahl;stedt åberopat (emedan de af poliskommissarien Thomasson, såsom ombud för målsägaren, inkallade, först sedan förhöret en stund fortgått, infunno sig hos domstolen), hvilka berättade: 4:0 Skomskaregesällen Wahlgren (i arbete hos skomakaren Lundell): Måndagen den 3 Febr. på aftonen hade Ahlstedt inkommit i Lundells verkstadsrum, frågat efter Lunde!l och derpå genast gått in i boningsrummet, hvarest Ahlstedt, som synbarligen var något rusig, började bråka och yttra det ban skulle kasta ut ella gesällerne; men Lundells bustro hade afstyrt hans beslut att ställa till oväsen. Hvad klockan bestämdt var kunde han icke uppgifva emedan Lundell icke egde någon klocka, men förmodade att dat var vid sjutiden. Lundell hade derpå hemkommit, och i sällskap med Ahlstedt genast gått bort. 2:0o Gesällen Lagerqvist (äfven i arbete hos Lundell) berättade nästan lika med Wahlgren; men sedan ds af målsegaren åberopade vittnen blifvit hörda, tillade han till sin berättelse, att under den tid Ahlstedt suttit häktad för detta brott hade A. skickat flere å fri fot ställde arrestanter till Lundell, med helsningar från honom, hvaribland en liten karl haft uppdrag från Ablstedt till Lundell att han skulle utlemna Ahlstedts dyrkar och kofoto, som vore derstädes i förvar. Lundell hade dock, så vidt vittnet hade sig bekant, icke träffat någon af desse persoaer. Gesällen Wahlgren, tillfrågad om denna sak, erkände äfven att så varit förhållandet. 3:0 Skomakaremästeren Lundell. Ahlstedt och Lundell lärde känna hvarandra som skolkamrater i Wexiö, utanför hvilken stad A:s fader, som heter Abl, är boende, hvarefter de för flere år sedan åtskillige gånger sammanträffats under den tid ÅA. varit i lära bos en skräddarmästare Eklund här i staden. A. hade derefter för begånget brott blifvit sänd till Långholmen. Sedan ban der uttjent sin tid,infann han sig hos vittnet med begäran att skaffa hooom försvar. Lundell hade äfven förmått numera aflidne skräddarmästaren Ekbolm att gifvaA. försvar, sedan de först omkristnat honom till Carlqvist. Den nu ifrågavarande aftonen, då brottet begicks, hade vittnet kommit hem och funnit Ahblstedt i sin bostad. Han hade då tagit bonom med sig ut, hvarefter de gjorde sällskap till den i grannskapet boende muraren Tufveson. Derefter hade de skiljts åt, ch på tillfrågan hvad klockan vid tillfället var, svarade Lundell: jag bade annat att göra än se på klockann. 4:0o Muraren Jöns Tufveson kunde endast iatyga att Lundell och Ahlstedt den omtalte aftonen besökt honom, men derefter åter bagifvit sig bort. 5:0 6:0 Vagnmakaregesällen C. O. Lundin och Luzadells broder, lärliogen Svensson, hade endast att berätta om Ablstedts besök hos Lundell, förmodande Lundin, att det var efter kl. 7 på afionen, äfvensom nan trodde att Lundell och Ablsted: voro goda vänner, etersom Ahlstedt så tvärt rusade in i Lundells sängkammere. Ablstedt begärde i anledning af sistnämnde yttrande få till ssmtlige vittnen framställa den frågan, huruvida de hört hozom kalla Lundell för du, ty sådant kunde ej komma i fråga, emedan hen egde för stor aktning för Lundell, hvarpå svarades, att de ej så noga observerat sådant, och namnet Ahlstedt hade ingen hört förr än häktningen blifvit gjord, ty Carlqvist och Cszlle hede varit den benämning, som Ahlstedt hållit till godo med. Nu komma de vittren målsegaren åberopat. 7) Skräddaregesällen Törnros. Måndagseftermiddagen hade han i sällskap med Ablstedt gått från br Södergrens verkstad vid Gamla Kungshbolmsbrogatan. ÅA. hade då varit vid upphetsadt lynne och bjudit in på en sup å en källere; men som Törnros verkligen förmodade att Å. hade något ferligt i tankarne, ty ban yttrade: i deg ska jag ställa till något otäckt, och nog kunde jag göra dig ondt om jag ville, hvsrunder A:s kropp darrade, hade Törnros skiljts från Å., som uppgifvit sig ämna gå till Kungsbacken, 8) Skräddaremästaren Södergren. Lördagen den 4 Februari hade på skräddaren Ekholms rekommendation Ahlstedt börjat arbeta hos vitinet, men under namn af Carlqvist, ty hade Södergren vetat att A. verit f. d, korrektionist, skulle han aldrig hafve blifvit antagen. Måndagseftermiddsgen i skymningen gick A. från verkstaden, efter att förut bafre yttrat: pvkommer Lundell hit, så säg honom att vi träffas i Bryggaregränden,, och då Södergren någon stund derefter träffat Lundell vid hörnet af Odensgränd och Drottninggatan, hade han framfört helsningen, hvarpå Lundell svarat: det var bra. Hvad det af A. på verkstaden fållda yttrande beträffade, intygades det äfven a! gesällen Törnros. Nu började ordföranden att ganska skarpt tillhålla Lundell att förklara meningen med sitt yttrande det var brap, men oaktadt tvenne vittnen intygade att han yttrat sådant, påstod han dock att det var osanning. Målet uppsköts till nästa tisdag och skulle Ahlstedt förvaras i mörk cell, och Lundell, till följe af bvad mot honom förekommit, då iakttaga inställelse vid hemtningsäfventyr. — Såsom i gårdagsbla:et i korthet omnämndes, hölls sist). gårdag förhör i poliskammeren med barnmorske-sleven Juliana Hallberg, rörande omständig-: heterna vid hennes barns död sistl. onsdagsmiddsg. Hallberg berättade först på framställda frågor, att hon var född i Medelpad 4817, samt att hon uti Borgsjö socken derstädes 4839 förut framfödt ett barn, gom dött på 4:de eller ö:te dygnet derefter, men med hvilket icke hon sjelf, utan hennes moder tagit befattning. I December månad förl. år bade Hallberg, som blifvit antagen till barnmorska uti oysspämnde socken, rest hit till Stockholm i afsigt alt genast taga exsmen och omedelbart derpå återlresa till sin hemort, då hon visste sig vara i välsignad: tillstånd och hoppades att i hemorten få framföda sitt foster; men då hinder härstädes uppstod för nenne att förrän frampå våren få taga sin examen, Ibade hon hyrt sig logis hos barnmorskan Eklöf, hos Ihvilken hon också framfödt sitt nu afiidna barn. ÅfI ven förklsrade hon på gifven anledning, att hennes första tanke varit att inköpa barnet på barnhuset, bvartill hon ezde medel; men att då barnmorskan Eklöf, underrättad birom, föreställt henne det onalturliga beteendet af en mor att utan tvång skilja sig fråa sin lifsfrukt, hade hon fattat beslut att medl:aga barnet till sin hemort. Angående barnets död berättade hon härefter, ati då Anna Eklöf den vppgifca degen vid middagstiden bortgått, och lemnat Hallberg, som då var myc I ket svag, ensam bemme, semt henne3 barn någon Istund derefter blifvit besviradt med stark hosta och slsmaktiga kräkningar, hada Hallberg, som Irgat afI klädd i sängen, i afsigt att stilla krakningarne och hostan gått upp och hemtat et: fat med vatten, hvilI ket hoc ställt bredvid sig i sängen och med innehållet bestänkt barnets ensigte. Då detta emellerud icke visat önskad verkan, samt hon derför velat göra forsök satt med vattnet bestänka barrets bröst, bade hon för detta ändamål gjort försök att upplöse -lan om bernets bals kouten skjorta, men i detta ögon-I blick af mattighet förlorat sansningen. Då hona återvaknat från sin svimnving, hade hon fannit tarnet