Aftonbladet – 19 mars 1851, sida 2

des det vilkor, att beloppet skulle beräknas i silfverl! samt räntorna alltil i förhållande dertill efter nul, gällands myntfot utgöras, så att deras värde för fram-( siden blefve obaroende af möjligen återkommandel omhvälfningar i myntvärdet, skulle säkerligen der-1. igenom den hufvudsakligaste betänkligheten mot en så beskaffad ränteförvandling vara undan-: röjd. På grund häraf och med stöd ef de skäl il: öfrigt, som kommitterade för skattaväsendets före k-l; ling i deras undsrd. betänkande af den 30 Aprill 1847 fullständigt utvecklat, skulle vi ej heller nul tveka att tillstyrka antagandet af nämnde försand ingsgrund, om icke frågans utgåog v!d sista riksdaen och den mera allmänt rådande opinionen, att men härigenom skuile äfventyra en för statsverket vådlig framtida minskaing i dess ordinarie inkomste, lemnada föga hopp att på denna väg kunna komma till det åsyftade målet. Mea då man sålunda å en2 sidan icke får förbise farhågan ef en total förvandling till penningar, såsom möjligen medförande en skattenedsättning, bör man ej heller lemna utan afseend2 den å andra silan yttrade farhågan för en skatteförhöjning,i händelse förenklingen helt och bållet ginge ut på endast ett så beskaffadt persedelutbyte, som innefattades i den ofvannämnde kongl. propositionen. Såsom en af rättvisa och billighet pikallad förmedling mellan dessa Smsesidiga farhågor hafva vi alltså ansett oss böra niträda det förslag, som i enahanda syftemål blifvit vid ärendets underdåniga föredragning den 44 sist. Nov. af dåvarande chefen för finansdspartementet framställdt, att nemligen, med bibehållande i öfrigt af de grunder för skatteförextlingeo, som redan föru blifvit af Eders Kongl. Maj:t godtxända, hälften af alla sådana räntor, som nu äro till större eller mindre del beroende af markegång, må bestäm mas alt utgå i spannmål! och smör, och andra hälften i penningar till oföränderligt belopp. Ealast genom antagande af ett så beskaffadt förslag är nan efier vår tanka i tillfälle att i den stridiga frå 2an om statens eller den enskilda skattdragandens skyldigbet att vidkännas risken af alla mer el!er min tre hastiga förändringer i panningevsrdet. sälla sig på en ståndpunkt af rättvisa och jemnlikhet, från nvilken alla ytterligare anspråk med lätthet kunna afvisas, under det fara är, ett man genom hvilka ndra reduktionsförslag som helst, till följd af de oartiella olikbeter som dervid up komma, aldrig skall kunna lyckas att lösa frågan annorlunda. in högst för någon kortare tid. I förening med skatteriksdalern medför detta förslag deriemte, framör det af föredraganden nu framställda, flera andra väsendtliga fördelar, som icke böra förbises, och bland hvilka vi torde få fåsta uppmnärksamheten på följande: att, då vid verkställigheten komme att följas en allmän för alla lika gällande grund, som endast forI drade uträkning, den ena hemmansinnehafvaren icke kunde blifva mera gynnad än den andra; att således härvid ej heller kunde uppstå några stridigheter om sättet för utförandet; att sedermera möjliga omvexlingar i varuprisen aller penningevärdet träffade alla lika, i förhållande till deras hemmansräntor; att sedan lösningspriset för skatteriksdalern blifvit i mån af deri ingående qvantum spannmål och smör vid markegångssättnisgen bestämdt, man endast beThöfde veta huru många skatteriksdalrar, jemte det oföränderliga kontanta beloppet vore att beräkna för en hemmansdel, en socken o. 8. v. eller blifvit anslagna till viss räntetagare, corps eller allmän inrättning, för att med största lätthet kunna uträkna huru mycket för hvarje i penningar belöp!e; att i följd bäraf lättnad i debiteringen af hemmansräntor samt i de till uppbörden och kontrollen börande göromål kunde vinnas i så hög grad, att, after hvad i den kongl. propositionen vid sista riksdagen blifsit antaget, en bespariog af ungefärligen 50,000 rdr årligen skulle genom tjensters indragning xuona ernås; och slutligen att, i händelse en allmännare öfverrygelse om vårt myntväsendes stabilitet framdeles en gång hinner så stadga sig, att man icke vidare från I befarade myntförsämringar hemtar den förnämsta -Joch egentliga betänkligheten emo; antagande af den förvandlipgsgrund, som i öfrigt måsie erkännas vara den mest ändamålsenliga, och man således i framtiten skulle kunna komma öfverens om en förvandiog i penningar af räntornas hela belopp, en så ba kaffad förändring med iätthet sku!le kuuna verkställas efter redan bestämda grunder och utan behof af nyare jordböckers upprättande. På grund af hvai vi så!unda anfört, anse vi oss vöra i undsrdånighet hemstilla, att i fråga om ordioarie räntornas förenkling må till rikets ständer framställas följande förslag: 4:0 att for alla bemman och lägenbeter, hvilkas under flera titlar upptagne ordinarie räntor redan ucpgå till bestämda oföränderliga belopp i penningar, räntorne utföras Vill ett för hvarje hemman eller läsenhet sammanberäkvadt belopp i kontant, dock med uteslutande i slutsumman af mindre tsl än skilliog; 2:0 att för öfrige hemman och lägenheter, hvilkas räntor till större eller mindre del äro af markegång beroende, räntorna skola uträkpas på sätt Koapyl. Maj::s vid sista riksdagen aflåtna proposition innehöll, endast med den skillnad, att medium af marzegången för åren 1831—1850 tages ti!l grund, hvarafter hvad af hvarje bemmans elier lägenhetsränta i ullt riksdalertal närmast motsvarar hälften utsättes såsom parsedelskatt, samt återstoden kontant oföränderlig ränta; börands sistnåmnde andel af skatten ör hvarje skatteriksdaler bestämmas till viss qvantitet spanrål och smör efter ds i Kongl. Maj:ts I förra proposition i ämnet upptagne grunder, dock att beräknicgen af qvantiteterne sker med tillämpning af medelmarkegången för ofvannämnde tid samt derefter af Kongl. Maj:t fastställes; och 3:0 att hvad förestående punkter ionehbålla äfven nå tillämpas i afszende å de presternes utlagor, som i ordinarie räntan ingå. Med verkställighet ef ränteförvendlingen i Stora Kopparbergs län torde dock böra uppskjutas, intilldess den väckta frågan om förändrad disposition af de hemmensräntor, hvilka pu uppbäras af Fahlu bergslag, blifvit afgjord. Vi böra tillågga, att såväl H. E. utrikesministern friberre Stierneld som br statsrådet grefve v. Plalen voro af sjukdom hindrade att i konseljen öfvervara detta ärendes föredragning. Hr: Gripenstedts mening fiones fördenskull biträdd endast af hrr stats-lråden v. Hohenhausen, Genberg, Fåhreus samt HH, E. br justitiestatsministern grefve Sparre.