Aftonbladet – 18 mars 1851, sida 2

med rätta är berömd, icke saknat motstycken i köpmensfartyg, konstruerade af konstruk.ions-officer. Mått för bedömandet af statens konstrulktörers mer eller mindre kompetens till utförande af flottens skeppsbyazgnader synes böra sökas i egenskaperna hos de krigsartyg, som ifrån dem utgått, och omtfömena om dessa, uttrykta i de sjöoficarares observations-journaler, hvilka i egenskap af fartygs-chefer varit i tillfål!e att med andra nationers örlogsertyg anställa j-mförelser. usfailla nästan alltid fördelaktigt, och det ofta i hög grad, både med afseende på fartygens konstruttion och deras byggnad. Vid bes:ämmandet af antalet inom dem föres!agna konstruktörs-personalen synes dels dennas fritagande från utom dess fack varande göromål, cdels användandet af verkmästare i stället för konstruktionsofficerare som befälbhaf:are vid arbetsposierna varit grunden, och denna till dat hufvudsakligaste i öfrerensstämmelse med hvad å Englands örlogs-varf är brukligt. Nu gällande föreskrifter ålägga konstruktiops-officerare åtskillige bigöromål, mera passande polistjenstemän och äfven å åtminstone en del andra örlogs-varf sådana tilldalta. — Dessas utsfvande måste verka att fördela deras uppmärksamhet åt ämnen, helt och hållet utom deras egentliga verkningskrets, och det fullkomliga och reglemensariska fyllandet af dessa polissyss!or kan lätt råka att ske på bekostnad af hvad som borde vara tjenstens egentliga mål. Det kan blott vara få gifvet att förena sinne för konstruktörens och polismanmens så heterogena åliggandan, och båda förenade, måste vanligen ettdera stå tillbaka. Deras afskaffande skulle derföre utan tvifvel bidraga till tjänstens fördel. Användande af verkmästare till befilhafvare vid arbetsposterna, ehuru under vissa förhållanden fördelaktigt, möter dock, med bibehållande af dessas auvarande ställning, svårigheter. Visserligen är det att förmoda, att deras aflöningsvilkor, då de skulle arhälla den utvidgade verkningskrets, som är föreslagen, komme att undergå förbättring, men denna lär sannolikt ej kunna motsvara den tilllökning i ansvar och erforderlig skicklighet, som af förändringen i deras åligganden blefve en följd. Om under sådana omständigheter, äfven uti ifrågavaranda grad, hvilken alltid inom sig råknat utmärkt skickliga individer, parsoner, fullt kompetenta till de nya funktionerna, skulle framstå, torde dylika fall likväl svårligen annat än som undantag kunna påräknas. Antalet nuvarande konstruktionsofficerare är utan tvifvel för stort — en åsigt, den herr grefve Pla!cn likväl sannolikt ej alltid hyst, enär utnämning dertill äfven under herr grefvens bestridande af sjöförsvarsdepartements-chefsbefattningen ägt rum — men Inskränkandet till hvad herr grefven föreslagit är också utan tvifvel en motsatt ytterlighet. Bibehållandet af ett större antal, deraf de underordnade, som befälhafvare öfver arbetsposter af större utsträckning än den nuvarande, medför ftördelen af att, vid val till de högre platserna, äga större krets att. välja inom, på samma gång åtminstonee ögonblicklig förlågenhet vid temporärt ledigbliftvandde å någondera el dessa platser kunde undvikas. Dertigenom blefve staten derjemte satt i tillfälle att, genom sjöexpaditioner ochafsändningar till utländska örlogsetablissementer, kunna bibringa sina konstruktörer den vigtiga erfarenhet, som dervidlsag står att hemta och som, red det ytterst inskränkta antalet, svårligen sund? förvärfvas. Dessa båda nu anförda vägar till befordrande af skicklighet torde af ensskilta personer sällan och endast undantagsvis kunna åstadkom ras. Kopstruktörernas i allmänhet nuvarrande ringa aflöning bar utgjort ett välförtjent föreemål för herr grefve Piatens uppmärksamhet. Denina, ingalunda 1 förhållande till fordripgarne, som göras och med skäl kunna göras på dess innehsafvare,, är af den beskaffenhet, att fall inträffat då arbetschefens aflöning, räknad för dag, varit lägre än de honom underiydande underofficerarnes samt ungefär lika med arbetarnes och detta icke ensamt vid arbetsposter af mindre vigt, utan äfven vid sådana af mera betydenhet och der arbetsstyrkan uppgått till hundratals men. I herr grefve Platens förslag ingår upphörande af konstruktionscorpsens organisation på militärfot. Då genom Chapmans föranstaltande konstruktionscorpsen ställdes på denna fot med grader, motsvarande de (nom flottans officerscorps, angafs af honom skälen ati ett memorial hvaraf nedanstående utgör ett utdrag. Skälen, hvarföre skeppsbyggmnästare anses som militärer, äro dessa: att de böra utomi den kunskap; som dem specielt tillhör, äga kännedorm i flera delar en sjöofficer tillkommer. De8 hafva deessutom för sig att vara militärer såväl som fortifikatiionen; skeppsbyggmästare skaffa flottans officerare flytande fästaingar, då fortifikationens officerare, såsom armeens byggmästare, bygga stillastående åt armeen. Om ej mindre kunskap fordras att anföra en flytande än fast fästning, fordras icke mindre insigt att bygga den förre än den sednare. Fortifikationens officerare bafva ej mer än skeppsbyggmästare någon miHtärisk trupp ett kommendera. Fortifikationens officerare bafva i förstone hetat byggmästare, verkmästare, uppoch tillsyningsmän, m. m. Förändringen af dessa karakterer till militäriska är icke urgammal, och en slik förändring i skepipsbyggeriet vid flottorna kan, då dertill finnes så myccket skäl, snart ske.n Dessa militäriska karakterer äro ock af det skäl så mycket billigare, att de bäras af tygmästare, ekipagemästare och kapten-mekanikus, hvilka ej framför skeppsbyggmästare hafva några militäriska göromål.n Första ändamålet, hvarför man har flottor, är att försvara sina sjöstränder, och då är all byggnad af bevärade skepp och fartyg ej annat att anse än en sjö-fortifikation, hvarföre ock sjö-fortifikationen är skeppsbyggmästarens yrke, och detta namn den militäriska skeppsbyggnaden bör få, hvarvid skeppsbyggmästare under förändrade karakterer af löjtnanter, kaptener, majorer och öfverstelöjjtnanter tjena.n Uniformen vid denna corps är villkorlig, dock ej oriktigt om den blefve lik fiottornas,, efter corpsen är för dem båda. pDet är således om skeppsbyggmästtarekarakterens förändrande vid örlogsoch armåens fliotta, som jag på det kraftigsste begär. Mig sker då sett stort nöje, och, rom jag är öfvertygad, att denma förändring i karakter ej förorsakar hvarken det allmänna eller någon enskilt den minsta oförrätt, utan tvärtom åstadkommer en mera öfverensstämmelse med den vid varfvet tjenstgörande officerscorp3, hwarigenom största drift i Koauogens och rikets tjemst vinnes, är jag desto ifrigare i min begäran.n Huruvida de skäl, som i denna Chapmans skrifvelse äro utvecklade, ha bortallit eller stå qvar, har förmod igen tagits i betraktande vid uppgöramdet af förslaget vill förändriog och anställandet af statens konstruktörer i egenskap af civila eller militära tjenstemän, torde ock vara af underordnad vigt. Af större betydenhet synes frågan vara om deras antagande på kontrakt eller på verkig stat. Herr grefve Platen antar att, likacom, emellan den enskilde varfsägaren och byggmästaren å dennes varf, kontrakt äger rum; på samma sätt bör af staten dess konstruktörer på kontrakt antagis för viss tid. Utdrag ur den punkt, som eafhandlar principerna dervidlag, lyder: Förbållandet emellan den enskilte och fartygskonstruktören hvilar på kontrakt. Något för något, heter det. Icke eadast oduglighet eller vårdslöshet förverka rätt till utkomst.n Kuade rätt till bibehållande af Ibefattning som konstruktör förverkas genom andra anledningar än visad oduglighet eller vårdslöshet, så vill det synas som skulle dessas bibebållande vid eller skiljande från innebafvande platsen helt och hillet komma att baro Då ett slags godtycke hos dem, under hvilka