Aftonbladet – 17 mars 1851, sida 1

INGEN KARLEK.) NOVELL Ar L. SCHUCKING, FHI. PRESTGÅRDEN. En ung flicka, omkring aderton år, gick med lätta och raska steg på en gångstig, som elingrade sig genom en äng, än längs efter en flod under skvggan af vid siranden stående pilar och poppllar, än, undvikande flodens krökningar, tränggande sig fram genom det yppiga gräset, med siina gräshoppor och sin sommardoft. Det var vid den tid, då hertigen öppnade sin svarta kammare och några veckor innan hans kabinettssekreterare så käckt tillstängde den. Den unga flickans drägt var bögst enkel; hon bar en halmhitt, och en svart, något nött och numera i brunt stötande merinoklädning, ända till halsen sammanknäpt med perlemorknappar, omslöt hennes smärta, jungfruliga gestalt. Denna gestalt var ock tecknad i så sköna linier, så barmoniskt formad, att man icke kunde se en skönare, graciösare, luftigare elfgestalt på en af de herrliga illustrationerna till Shakspeares midsommarnattsdröm. Ehuru vägen, genom det nyss fallna regn:t, var på flera ställen smutsig, kunde dock ingen fläck upptäckas på de bländande bvita, fina strumporna och den lilla foten framsväfvade så lätt och obe sväradt, som trädde den på elastiska sulor. Hennes ansigte, nu af värma och rörelse pågot uppbitadt, var friskt och blomstrande, men likv! spädt och visade den skönaste profil, med rak näsa och klufven, fint rundad haka. Dt var ett ansigte, erinrande om en frisk, knqpande, ännu icke fullt utvecklad äppelblomna — så hvitt, så rödt, så ungdomligt. Stundom stannade hon, för att aftorka svetten på den hvita pannan och, sedan hon i gräset ne:dlagt ett litet, med en hvit näsduk ombundet: knyte, öfverskådade hon den omgifvande trakten. Den var högst behaglig och elt uttryck af from glädje strålade i den unga Se AB. M 62.