Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 3

gått iZskola eller fått ågon religionsundervisning. Emellertid qvarhöllos de på polisvaktkontoret tills i dag, då förhör med dem anstäldes i poliskammaren, dertill, utom mödrarne, nemligen jernbärar-enkan Pehrsson, boende vid Holländarvägea, och enkan Anna Gustafva Spångberg, boende uti huset J4 22 vid Gamla Prestgårdsgatan, tvenne krögerskor voro appkallade, till hvilka yoglingarne uppgåfvo sig hafva försålt åtskilliga stulna matvaror. Den ena af krögerskorne erkände genast att hon vid ett tillfälls köpt några snöripor af gossarne, samt sn annan gång några bergsslagskorfvar och ett minire stycke flåsk; men frambar till sia ursäkt, a! hon förut sett samma ynglingar gått kring hamnar: 18 och försålt psalmböcker, samt att hoa förmoda iet gossarne af bönderna för sådane böcker tillbyt: sig matvaror. Den andra näriagsidkerskan, hvars amn var Molin, erkände först att bon möjliger söpt några små. fiskar af Carl Eric Pehrsson; mer iå denne uppräknade att han till hustru Molin försålt 2:aa bränvinstglas, kaffa och socker, smörklim Jar, samt korf och fisk, hvaribland gös, började hor i häftiga ordalag utfara mot gossen, under yttrands blanc annat: Det är en förbannad lögn; det ljuger tu, din tjufpojke, samt förnekade nu helt och hål!et att hon af gossarne köpt någonting. Af denne inledning förordnade polismästaren att visitation hos nenne skulle anställas, för att om möjligt återfiana bränvin:glasen; hvarmed M. förklarade sig nöjd. Gossen Pehrssons moder förklarade på tillfrågan, under tårar, att hon aldrig vetat något om de a! sonen begångna stölderna, samt att hon nyligen försökt att få plats för honom i en skola. Modren til yng!ingen Spångberg deremot erkände, på tillfrågan. itt hon för 44 dagar sedan, då sonen af en bonde oå Drottninggatan stulit 2:ne korfvar, emottagit och försålt dem; men att detta skett endast af nödvändighet, då hon icke kunde angifra sonen för stöld. samt att hon dervid allvarsamt varnat honom att fö: framtiden taga sig till vara. Då inga vidare upplysningar för dagen funnos at villgå, uppsköts målet till nästa onsdag, hvartill df andra ynglingarne, som deltagit i stölderne, skull aftersökas, samt de nu i målet närvarande parternt vid hämtningsäfventyr skulle inställa sig; och gos: sarne insattes tills vidare i enskildt rum på stads huset. — Klensmedsmåstaren Hansson, boende uti huse: JM 81 vid Regeringsgatan, var i deg uppkallad til! poliskammaren för det han för mycket utsträckt rättigketen att utdela husagan. Denna gång hade nan illa slagit lärlingen Stork, hvilket han erkände, ;emte framförande af en begäran hos hr polismästsen, att nu åter få gifva gossen en portion stryk ierföre att denne gått och spatserat i tvenne dagar. Poaliskommiasarien Kindbom upplyste, att stryk vore som dagligt bröd för Hanssons srbetsfolk och är har sästan dagligen besvärad med kiagomål öfver de menskl ga sätt, hvarpå Hansson handiesar sins lår iogar, hvilka, blodiga och sörderslagova i ansigtet slaga öfver misshandling, hvarjamte Hansson äfrver icke skytt, att då han för sitt förfarande erbålli örebråelser, utfara i otidigheter mot poliskonstap arne. Hansson erhöll af hr polismästaren en all arsam föreställning att icka så barbariskt aga sins rlingar, och S:ork förständigades att återvända til sitt arbete, honom dock ej obetaget att anmäla om han fortfarande blefve misshandlad. — Undar loppet af en månad hafva 2:ne andra lärlingar lemnat sit: arbete hos Hansson, och är Stork nu den tredje I ordningen, som önskar bli sin mästare qvitt. — På grund af hr justitiekanslerens förordnande hafva 2:ne s. k. enskildte förhör blifvit hållne med poliskonstaplarne Waxell och Sandell, tilltalade att nafva utan skäl olagligen häktat den till dalkulla förklädde garfvargesällen Andersson. Waxell har srkänt att han gifvit order derom att Anderssor skulle till poliskammaren uppföras uti dalkullskostymen, men nekar att hafva befallt det han skulle beläggas med handbojor, hvilken åtgärd dock lärer härleda sig derifrån, att Waxell för vaktkarlen utanför häktet omtalat, att Andersson vore en korrektlonist. hvilket denne sedermera berättat för stadssoldaier Lönn, hvilken skulle forsla Andersson upp i polis sammaren, hvarföre denne för sin säkerhet tillsag om fångsels påsättende. Ransakningen är 1 polis kammaren ännu ej sutad, men såväl Waxell son Sandell äro redan af hr polismästaren suspeuderade så att de numera icke få förrätta sina tjenstebefattaingar.