Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 3

Redaktionen har blifvit anmodad införa följande reklammation, dervid endast anmärker att uti den insända artikel, mot hvilken reklamationen är riktad, något namn icke finnes utsatt : I Aftonbladet för d. 40 dennes har jag kommit att få läsa en mot mig skymfliig artikel, den jag, på det icke en aktad allmänhets omdöme måtte missledas, anser mig böra med några ord till upplysning genmäla. Det är en ssnniog, att jag låtit anställa åtsl mot en — ieke gosse, men nära 20 årig dräng (fast han, i anseende till vårdslösad kristendoms kunskap förs: förlidet år kunnat till Nattvarden admit teras) för det han stulit och försålt ved, som å en min skogs-lott stått en längre tid upphuggen. och skulle jag icke derföre å honom yrkat ansvar, så vide han ej varit en förut illa känd person, derhän brotts lig, att han till vedens bortforslande natietid olofvandss begagnat sin husbondes häst och vagn, och det icke dessutom kort förut skett en stöld af 45 större björkar i mia hage, hvadan jag ansåg nödigt att en gång ett exempel statuerades till varning för de våldsverkare, som är ifrån år sköflst löskogen kring mina stränder; och hör till upp!ysning om hvad slags medömkan nämnde drärg gjort sig förtjent af, att han under förhöret angående ifrågavarande vedijufnad blifvit till tvenne andra stölder förvunnen. Hvad åter ekbygget beträffar, som insändaren velat göra allmänheten bekant med, så har det bestått i undanrödjandet af några vanskapliga vrakträd, at hvilka några, mig ovetandes, såsom skadliga för åkerjorden fälldes medan jag uppehöll mig vid en badort sommaren 1848, cch 3:ne, såsom jag ock erkänt på min til:sägelse borttogos, det ena för att detsamma i många år stått utan krona och grenar och 2 af mindee storlek för det de stodo i vägen för uppförandet ef en stenmur; anseende jag mig hafva för dem sifvit Kongl. Maj:t och kronen en ersättning i remtiden i de flera unga ekar jag sjel? planterat. Nogsamt känner välock insändaren att jag, icstantierne igenom, sått till Kongl. Msj:t först med ansökning och sedan med bönestk:ift att få inlösa den på mina äzor befintliga Ekeskogen, men hvartiil tilsånd blifvit mig nekadt. Härcaf finner nu allmänhe:en beskaffenheten af den brottslighet mig blifvit lagd till last, och till dess dom vädjar jag, icke rädd för att mina handlingar ställas i dagsljuset. Hvem den mot mig så bittre insändaren varit, vill jag ej forska efter att få veta. Skulle det varit, såsom jeg hört gissas, den herrn, som för det han köpte tjufvedea bliifvit inblandad i målet, förlåter jag honom gerna denna sip lilla hämnålystnad, skattande i alla fall mycket högt hans vackra filantropiska tänkesätt. — Hedlanda d. 43 Mars 1851. C. 1. Wåhlin. bond