Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 2

kavertet var, som alla de andra brefven, försigtigtgöppnadt och Hartwig hade genomögnat nästan hela innelållet innan tanken hos honom uppstod huru ha ville försvara eller åtminstone urskulda detta mindre lojala förfarande mot dessa raders författarinna. Brefvet lydde: pElfenburg den 11 Maj. Dyraste Josephine! På det du må se, att våra nya förbindelser icke kommit mig att förgäta mina gamla vänner, skrifver jag dig till redan i dag, för att säga dig, huru glad och lycklig jag känner mig bär, — huru jag så gläder mig åt mina skogar, mina berg oeh åt all min herrlighst, att jag kunde komma i frestelse sända d:g en sentimental beskrifning öfver våren, med sina tus:nde blommor och sina tusende jublande stämmor. Men jag behöfver det icke; du vet ju, huru djupt och välgörande naturen verkar på mig och huru oändligt jag föredrager dess behag framföre de sim:nkade kretsar jag undflytt. O, huru jag ömkar er vid ert ljumma the, er Jjumma kouversatiion, och edra ljumma iniressen: husu torrt cch osmakligt fann jag redan som barn allt deta — cch den sioliheien måste du medgifva mig, Josephine, att jag alltid kiut mig böjd över det tomma och flärdfulla i ouiidens sillskaper, och då jag nu undandregit mig den, är offret, som jag dermed bringat Salentin oh som han af mig fordrat, så ringa, att det cke förtjenar minita 1tacksambet. Saieniin lå!er ige-om mig bedja dig, att Gu vilie besörja, att bifogade bref ifrån honom måtte komma hans vän bbiiotekarien Hirdenstein snart och säkert tillhanda. Jag skall sannolikt återse Hartwig. Härifrån är blott två roil till Massenbach, bertigens sommar-residens. Hans anbliex skall göra mig förlägen. Du vet, alt jag är medve