Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 2

verten, så att Adriennes bref, angående kardi nalkragarne och negligeen, blef adresseradt till den lärde bibliothekarien Hardenstein, och grefve Salentins bref till baronessan Josefime Tressenheim. Denna var Adriennes bästa vämainna, och Hartwig visste att hon ieke ett öögonblick skulle dröja att åt den bedragna ällskarinnan meddela den skändliga upptäckten. Han ringde nu efter kopisten och lät denms sorgfälligt åter försegla brefven. En stund der:efter inträdde hertigen. God morgon, Hartwig, gade denne mecd vänlig min. Ack, brefven!... hvad har duu af dem inhemtat? Annu ingen dof jäsning — ingen konspiration — ingen depåbi af krut octh vapen — ännu ingenting Nej, ers höghet, svarade Hartwig, och jag vågar i anledning deraf framställa, om det ieke ou bör vara slut med svarta kammaren, då den under ingen synpunkt låter försvara sig. Ludvig XV kunde uppfinna och utföra en sådan skändlighet; men ers höghet är dertill alltför . .. Nå hvad?...s Alltför litet Ludvig den femtonde. Här är konceptet till den åt postmiästaren lemnade instruktionen. Täckes ers höghet på den teckna återkallelsen ? Ventre bleu och Ventre-saint-grie! ropade hertigen, högt skrattande. Hartwig, Hartwig! Der hafva vi ju hvad vi vilja. Rsvolution, revolution uppifrån! Revolution i vårt eget kabinett! Men du går mig ju på lifvet, som österrikiska ständerna kejsar Ferdinand. Du är charmant, Hartwig; men nigot groflo tillade hertigen, bjudande kabinettssekreteraren en pris. Bär brefven åter till postmästarenn, sade Hartwig till skrifvaren. Denne giek och hertigen tänkte ieke vidare på någon chambre noire, (Ferts.)